Jag har världens bästa fru

Till att börja med kan jag berätta att Leena inte är speciellt flygintresserad men hon flyger gärna med mig lite då och då. Däremot har jag ett flygintresse även om jag inte är någon flygfreak som måste veta allt om alla plan. När jag här om dagen fick veta att Red Bull Air Race inte skulle bli av i Stockholm blev jag väldigt besviken. Jag hade verkligen sett fram mot detta evenemang som måste klassas som lite annorlunda, då vi numera efter JAS kraschen inte är så bortskämda med flyguppvisningar i Stockholm.

Samma dag jag fick veta att Red Bull Air Race inte skulle bli av fick jag ett mail av Leena där hon frågade om jag verkligen ville se Red Bull Air Race. Jo, ja det hade ju varit kul, svarade jag. Men det var bara till att acceptera att racet inte skulle bli av.

Några timmar senare får jag veta att hon bokat både flyg och uppehälle i Rotterdam där Red Bull Air Race kommer att hållas i slutet av juli. Är hon inte fantastisk! Hon är inte intresserad av flyg men ser ändå till att jag (vi) kommer iväg och får se detta evenemang. Så den 18:e juli flyger vi ner till Rotterdam för att på plats beskåda denna tävling. En rapport från detta evenemang utlovas och då med många bilder. Vi kommer även åka till Amsterdam men där väntas inga flygäventyr, inte vad jag vet om i alla fall.

Red Bull Air Race på TV6

Bilden är lånad från Red Bulls sida.

Inget Red Bull Air Race i Stockholm

Det slutliga beskedet har nu kommit att Red Bull Air Race inte kommer att bli av i Stockholm. Jag får med tunga steg ta mina inköpta biljetter och återinlösa de. 

Flygning med Flygsektionen

Flygsektionen som vi har på jobbet hade planerat att flyga ner till Stegeborg med två plan. Jag skulle flyga det ena planet och Pierre var tillfrågad som pilot för det andra. Tyvärr fick vi dagen innan flygningen veta att SE-KFZ skulle in på 100 timmars service vilket gjorde att vi nu bara hade ett plan till förfogande.

Då var första tanken att vi skulle ställa in flygningen, men efter att kollat med de som skulle åka med så var skälva flygandet mer intressant än vart vi flög. Då bestämde vi istället för att jag skulle flyga två vändor i Stockholmstrakten med de som anmält sitt intresse.

Under dagen hade det blåst ganska kraftigt men vinden avtog framåt sena eftermiddagen. Även några stora regnmoln passerade över Stockholm ett par timmar innan vi skulle flyga så jag blev lite orolig för om vi verkligen skulle kunna flyga. När de mörka molnen drev bort så kom en blå fin himmel fram och nu kändes allt bra.

Jag gjorde en daglig tillsyn innan mina passagerare anlände till flygklubben. Tog sedan med dem ut till planet och gick igenom säkerhetsåtgärder om nu olyckan skulle vara framme. Sen delades passagerarna upp i två grupper och det var deras vikt som blev avgörande vem som fick flyga med vem.

Sen tog vi en 50 minuters tur vardera som gick via Edsviken, Täby, Waxholm, Gustavsberg, Saltsjöbaden, Tyresöslott, Länna, Tullinge flygfällt, Tumba, Södertälje och in via Älvnäs. Vid inflygningen till Bromma passerar man vårt jobb vilket mina passagerare tyckte var lite extra kul att få se från ovan.

Fullt frisk

Jag måste vartannat år göra en läkarundersökning för att få ett godkännande att jag är tillräckligt frisk för att flyga. Jag har nu gjort denna koll för första gången efter det att jag tog mitt PPL certifikat och blev godkänd av läkaren. Så nu är jag ur medicinsk synvinkel behörig att flyga i två år till.

Kumlinge flygfält

Jag och Leena var i helgen till en internationell MC träff i Finland. På hemvägen åkte vi via öarna kring Åland och övernattade i Kumlinge. På Kumlinge finns ett flygfält som vi en dag kommer att besöka via luften och faller alla bitar på plats så blir det redan nu i augusti. Vi körde ner till flygfältet för att reka och det såg bra ut med parkeringsmöjlighet för flera plan.

På Remmarina stugby där vi övernattade har de möjlighet att hämta upp de som kommer med flyg och det låter som en bra service som vi säkert kommer att utnyttja om vi flyger hit. Det är ändå några kilometer mellan flygfältet och närmsta stugby.

Det var ett plan som gästade flygfältet då vi var där, OH-U558.

Tur och retur Visingsö

Ett av mina mål för i år har varit att göra ett besök på Visingsö och nu skulle det bli av. Jag och Leena var tidigt ute på flygklubben och han med att ta en fika innan vi skulle starta enligt färdplanen. Började med att tanka upp planet och rullade sedan ut för start. Vi steg upp till 4000ft och tog sikte på Visingsö. Jag hade planerat att resan skulle ta 1 timme och 40 minuter men den tog runt 2 timmar i den kraftiga motvinden. Det skumpade en hel del i planet som flera gånger utsattes för uppvindar, vindar som säkert varit perfekta för segelflygare. Då föll det sig ganska självklart att vi vid Motala hörde på radion att det pågick segelflyg verksamhet i området.

Vi landade på Visingsö och parkerade vid klubbhuset. Packade ut vår medhavda massäck och gick bort till klubbhuset. Där betalade vi landningsavgiften på 40 kronor som lades i ett kuvert. Vi lade även ner 40 kronor för cyklarna vi hyrde. Kuvertet lade vi sedan i klubbhusets brevlåda. (klubbhuset var obemannat) En 15-20 stycken cyklarna stod parkerade på sidan om klubbhuset och vi valde ett par som såg lämpliga ut. En helt lysande service från Jönköpings flygklubb som vi tackar för.

Vi satte upp och började trampa söder ut på ön. Min cykel gick bara att trampa med högsta växeln och Leenas cykel hade en stenhård sadel. Men det var bara till att bita ihop om vi skulle komma någon vart. Enligt den karta vi tog vid klubbhuset så var det ungefär 14 kilometer att cykla från ena ändan till den andra. Eftersom vi var ganska hungriga gjorde vi stopp vid Kumla sportområde där det fanns bänkar med bord. Kyckling med potatissallad åts med god aptit.

Det var en underbart härlig dag. +33 grader i solen och det kändes inte alls fel att trampa runt på den smala landsvägen som var nästan tom på bilar. Storstadsbor som vi är fick vi glädjen att se de fyrbenta arbetarna från Bregottfabriken.

Nere vid södra udden åkte vi fram till borgen vid Näs. Den som var med på den tiden då Sverige grundades och som finns omskriven i böckerna om Arn. Måste säga att det här måste ha varit världens minsta borg för det var inte mycket att se.

Vi tog en annan väg när vi vände norr ut, eller snarare vi tog den andra av de två som finns. Cyklade ner till hamnen där vi köpte flera läsk och vatten som försvann snabbt ner i våra torra strupar. Här finns flera restauranger som vi kanske gör ett besök på nästa gång vi kommer hit, och det var inte så jobbigt som det låter att cykla hit från flygplatsen.

Vi återvände upp till den norra delen av ön och lämnade tillbaka cyklarna. Nu var det några inne i klubbhuset som vi morsade på. Ett av paren hade flugit hit från Ängelholm. När vi startade från Visingsö gjorde vi först en rundflygning runt ön innan vi satte kurs hemåt.

Nu fick vi medvind och det gick betydligt fortare hem, bara 1 timme och 20 minuter. Vindarna var också lite snällare mot oss och flygningen blev behaglig.

När vi kom fram till Stockholm ropade jag upp Bromma tornet och fick klarering att göra en överflygning över city innan vi gick ner för landning. Valde då att flyga över Globen, Hammarby Sjöstad och City.

Slut på en härlig dag. Vi kan verkligen rekommendera flygningar till Visingsö om det är fler som har tankar på att flyga dit.

Barkarby Fly In 2008

Besöket på Barkarbys Fly In var mitt första och dit kom jag och Leena på våra motorcyklar. Jag hade ingen direkt uppfattning om hur stort det här arrangemanget skulle vara, men tycker det uppfyllde mina små förväntningar och var ett väl värt besök.

Vår tid var begränsad eftersom vår ena dotter fyllde år denna dag och vi hade därför bara två timmar till detta besök innan vi skulle åka över till henne. Vi gick först bort och tittade på planen längst bort och passerade då DC3:orna som brukar få ett extra ögonkast från mig när jag ser de.

Jag tittade efter en Cessna 172 med registreringen SE-IYD men kunde inte se det planet. Varför tittade jag då efter det planet? Jo det är så att PC hade hört av sig till mig att han skulle komma hit samma dag med SE-IYD och det skulle vara kul att få träffas IRL. Men jag såg varken till honom eller planet. Däremot såg jag Stockholms flygklubbs SE-GMD men inte vem som flugit dit den.

Jag och Leena gick iväg med vår massäck och satte oss vid landningsbanan för att fika. Det kom in en del plan för landning och flera av dessa hamnade på bild i min kamera. När jag höjer kameran för att ta en ny bild märker jag att någon smyger sig fram bakom oss. Det är en kille med mörka solbrillor som jag inte känner igen. Han tar ett steg närmare och säger, ”är det Bosse?” Det var PC som hittat mig tackvare att jag hade en whisky tröja på mig. (Jag brukar ibland blogga om whisky) Det var kul att få träffa en till bloggare av de som jag brukar följa. Tidigare har jag även träffat Peo.

Här följer en bildkavalkad från Barkarby Fly In.

Flyger med glada passagerare

Den 18:e juni har jag tillsammans med flygföreningen på mitt jobb planerat att göra en flygning ner till Stegeborg. Nu var intresset så pass stort att det blev fullbokat på en gång och det är flera som inte kommer får plats. Jag gjorde därför en extra flygning mer Lars-Anders och Margareta. Vad jag inte visste var att Lars-Anders hade gjort detta som en överraskning till Margareta som kom helt oförberedd på vad som skulle hända. Jag kollade då till en början att hon inte var flygrädd, men hon visade raka motsatsen, hon ville upp och flyga.
Jag gick igenom de säkerhetsåtgärder som de behöver känna till om vi skulle hamna i nöd. Vi var nu redo för start och rullade ut till bana 12 där vi startade.

Vi fick en del motvind och flygningen ner till Stegeborg tog en timme. När jag gick ner för landning kom jag med lite väl hög fart och långt in på banan. Gjorde då en snabb bedömning att det var bättre att göra ett omdrag än att försöka landa. (Ja Pierre, nu har jag också gjort ett omdrag på Stegeborg) Mina passagerare såg lugna ut och jag förklarade varför vi gick om och de såg fortfarande glada och trygga ut. Vid nästa inflygning gick det bättre och landningen blev riktigt bra.

En promenad ner till hamnkrogen med tillhörande middag, och sen bar det hem igen. Vi fick nu medvind och flög tillbaka på 35 minuter. Jag lämnade av två mycket glada passagerare på Bromma och de såg väldigt lyckliga ut. Kul när man får sådan uppskattning från passagerarna.

Nu på lördag kommer jag och Leena sätta oss på motorcyklarna för att köra ut till Barkarby och titta på Fly In. På söndag packar vi massäck och flyger ner till Visingsö. Vem vet, vi kanske ses där ute.

Middagstur till Gotland

Niclas och jag hade bokat att vi skulle flyga på en middagstur till Gotland. Rullade ner och tankade upp planet för att sedan starta bana 12 för vidare färd mot Gotland. Det var lugnt på trafikfronten i Brommas luftrum så vi fick klarering att gå direkt till TRS (Trosa). Det gjorde att vi sparade några minuter då vi slapp flyga ut via Älvnäs.

Fram till TRS fick vi nöja oss med 3000 ft men blev sedan klarerade upp till FL75. Det blev en trög stigning upp till FL75 som tog bra många minuter att nå. Niclas som tränade på att orientera sig med kartan, sa lite komiskt när vi flög ut över Östersjön, att nu gör inte kartan någon nytta längre. Han vek ihop kartan och lade ner den.

Det var bra väder men lite disigt över vattnet vilket gjorde att horisonten blev svår att se. Det blev till att koncentrera sig lite extra mycket på instrumenten så planet låg rätt på vingarna. Överflygningen gick bra och allt kändes lugnt.

Vi fick lägga oss i väntläge utanför Visbys hamn för att invänta ett landande trafikplan som gick ner på bana 21. När vi fick klar inflygning blev vi klarerade till bana 03. När vi kom in på vänster bas såg vi trafikplanet taxa tillbaka på landningsbanan och svängde in mot terminalen. Landningen blev lite studsig för oss men jag fick till slut stopp på planet. Taxade bort till Gotlands flygklubb där vi parkerade.

Tog en taxi in till staden. På flera restauranger höll snickare på att bygga upp utomhusverandor inför den annalkande semestertiden då det kommer att krylla av folk på Visbys gator.
Vid stora torget hittade vi en servering med bord i solen där middagen intogs. Vi han även med en promenad längs med Visbys gator innan vi, enligt färdplanen, skulle starta igen klockan 20.00.

Från flygklubben var det bara till att taxa rakt fram ut på startbana 03 och dra på full gas. Vi hörde knappt ett ljud från annan trafik i luftrummet och det var nästan lika lugnt på radion när vi skiftade till Sweden CTR. Strax efter TRS fick vi klarering att börja sjunka ner till 3000ft och i trakterna av Södertälje vidare ner till 1500ft. Flög in via Svartsjö och landade på Bromma 1 timme och 34 minuter efter starten från Visby. Det får anses som lång tid då tidigare flygningar jag gjort till Gotland brukar ligga på mellan 1,10 – 1,20 h. Men blåser det motvind så får man inte ha bråttom.

Veteranrallyt

Flygningen hem från New York gick bra och förströddes med film och lite sömn. När vi landat uppstod en något lustig situation. En yngre norrländsk kille i sätet bakom mig börjar plocka ordning på sina saker och tar ner sin ryggsäck. Han tilldrar sig en hel del uppmärksamhet då han förvånat ropar till och försiktigt drar upp en fickkniv ur ryggsäcken. Han hade omedvetet fått med sig den och hade glömt att den låg där. Det som nu uppstod var en diskussion kring hur den amerikanska kontrollen kunde missa kniven i ryggsäcken när den skannades.

Jag och Leena åkte på förmiddagen in till Djurgården för att titta på veteranrallyt. När vi satt på båten som går mellan Hammarby Sjöstad och Djurgården, ser vi SE-CFP DC-3:an, som brukar stå ute på Bromma, komma flygande över oss. Den gör en S sväng över Stadsgården innan den fortsätter bort. Jag han ta en hel del bilder på den, men tyvärr blev de inte så bra i motljuset. Däremot fotade jag också en hel del under veteranrallyt och några av de bilderna blev riktigt bra.

Jetlag och den tillhörande tröttheten började nu komma smygande och jag slumrade till en stund på filten vi hade med oss. Vaknade till då jag hörde ett mullrande ljud som inte stämde överens med motortävlingen. Ljudet kom inte från vägen utan från ovan. Det var flera uppvisningsplan som flög förbi och jag fumlade för att få upp kameran igen. Först kom några enstaka plan över oss men även några kom parvis. Bland annat kom de flygande damerna från Barkarby (mins inte vad de kallar sig för) flygande i formation med sina Piper plan. Jag såg i vintras ett reportage om de på ett café program på TV. Riktigt kul när privatflyget får uppmärksamhet.

Flög helikopter runt Manhattan

Efter fredagens avslutande kurs bestämde jag mig för att flyga med i en av helikoptrarna runt Manhattan. Det var ganska blåsigt men annars väldigt fint väder. Jag fick vänta 10 minuter innan det blev min tur. Fick en påse knuten runt magen men inga instruktioner om vad det var eller hur den fungerade. Okej, nu visste jag att det var en flytväst, men de borde kunnat ha förevisat hur den fungerade.

Jag och ett par fick ta plats i helikoptern och vi gav oss upp i det blå. Piloten pekade ut några sevärdheter samtidigt som han ställde frågor till oss om hur vi upplevde flygningen. Vi hade inga mickar på de headset vi lånade så han kan inte ha förväntat sig att fått svar på sina frågor. Jag gav honom tummen upp och han såg nöjd ut med svaret.

Vi flög upp längs med den östra sidan över Brooklynbridge och det kändes som vi flög ganska lågt. Jag kunde aldrig se höjdmätaren från min baksits men tror vi låg på 1000 ft eller strax där över. Vi korsade Manhattan vid den övre delen av Centralpark och fick där en fin vy ner mot downtown.

Fortsatte ner på den västra sidan och passerade frihetsgudinnan och flög sen i riktning mot Staten Island. Vi fick inte landningstillstånd på en gång viket gjorde att vi fick en extra sväng bort över Brooklynbridge och South Street Seaport.

När vi vände tillbaka mot piren där vi skulle landa så flög dörren upp vid killen som satt bredvid mig. Han blev blek i ansiktet och såg lite panikartad ut. Piloten vände sig om och såg helt lugn ut samtidigt som han styrde ner mot landningsplatsen. Han förklarade att det var bara till att hålla i dörren och det fanns ingen risk att vi skulle ramla ur så länge vi behöll säkerhetsbältena på.
En lite lustig avslutning på flygturen.

Flygningen tog ungefär 15 minuter och jag klev ur med ett stort leende på läpparna.

Rapport från New York

Jag befinner mig i New York dit mitt jobb skickat mig. Jätte tråkigt, eller typ inte. Jag är här med två andra kollegor och vi har till en början haft två lediga dagar som vi kunnat spendera som vi vill, men på tisdag kallar jobbet på oss.

I USA firar man denna helg Memorial Day vilket märks speciellt i TV där anhöriga och soldater skickar lyckönskningar mellan USA och soldaterna i Irak. Man visar också stor respekt för de omkomna soldaterna som stupad vid olika krig och som nu hedras vid sina gravar med små flaggor som placeras vid gravstenarna.

Nere vid den västra hamnen ligger ett hangarfartyg som är på besök under den här helgen. Den är bestyckad med ett flertal helikoptrar som står synliga uppe på däck, även om inte bilden nedan är på en helikopter. Hangarfartyget har lagt till på samma plats där normalt Interpid brukar ligga, men som nu är på varv för underhåll.
Soldaterna från hangarfartyget har fått permis och det märks eftersom man ser de lite var stans på stadens gator. Det är flera tusen som jobbar på den där båten som jag tyvärr inte vet namnet på, men ett par bilder från hangarfartyget kan jag bidra med.

Det kom ett flertal militära flygplan flygande på låg höjd i formation över Manhattan idag. Det var typiskt nog den enda gången som jag inte hade kameran framme. Annars hade det varit kul att fångat de på bild och fått med det på bloggen.

Jag är lite sugen på att sticka iväg och flyga med i en rundflygning med helikopter runt Manhattan. Vi har sett att det finns flera olika turer att välja bland, men jag har inte bestämt mig om jag verkligen ska upp med helikoptern. Men vi får se om det kanske blir av lite senare i veckan, och vädret kommer då blir avgörande för mitt beslut.

Red Bull Air Race biljetter

Idag köpte jag biljetter till Red Bull Air Race som är giltiga till båda tävlingsdagarna. Fick platser på Södermälarstrand vilket passar mig bra. Från den sidan kommer jag att får solen snett bakom mig vilket ger bra förutsättningar för fotografering och jag kommer även att slippa få solen rakt i ögonen. För visst blir det sol den 5-6 juli!?

Nu återstår det bara att se om Red Bull Air Race får alla de tillstånd som krävs för att tävlingen ska bli av.

Möjlighet att få åka DC-3

Jag gråter blod!

Det är inte så farligt som det låter men lite åt det hållet är det i alla fall. Den 15:e juni kommer Åke Janssons DC-3:a till Bromma och vi inom Stockholms Flygklubb är inbjudna att få flyga med i den.

Det låter ju helt lysande tänker ni nu.
Ja om det inte vore för att jag just den helgen kommer att befinna mig utomlands. Jag har länge haft en stor önskan att få flyga med det här planet, och nu när chansen ges så missar jag den.
Är det inte typiskt!

Här är ett tidigare inlägg jag skrev om då Åke besökte flygklubben.

Red Bull Air Race

Nu har skyltningen för Red Bull Air Race börjat. Evenemanget kommer att äga rum på Riddarfjärden i Stockholm den 5-6 juli och biljetter kommer att kunna köpas via Ticnet.

En härlig flygdag

För första gången har jag lämnat in en färdplan via LFV Internetsida. Jag blev uppringd av FPC 5 min efter att jag skickat in färdplanen eftersom jag hade gjort fel. Okej, nu var det ingen stor grej, jag hade skrivit pa28 men rätt ska vara p28. Den som ringde upp mig gav beröm för att jag valt att använda Internet för inlämningen av färdplanen och inte ringt in den. Några minuter senare fick jag en grön markering på min färdplan vilket indikerade att den nu var godkänd. Det går att spara färdplanerna vilket gör att de går att återanvända med viss uppdatering av datum och tider, och det sparar en del arbete.

Jag, Pierre och Niclas tog plats i SE-KFZ för färd mot Linköping. Jag spakade första flygningen som gick via COR och KN på 3000ft. Fick Gistad som inpasseringspunkt och landade på bana 29. Pierre och Niclas berömde den mjuka landningen och jag sträckte stolt på mig.
Parkerade utanför Linköpings flygklubb och gick in till klubbhuset. Vi hade tänkt oss att vi skulle kunna få oss något att äta, men kafédelen var begränsad inne i klubbstugan så det blev inget av med det. Vi träffade ett par av flygklubbens medlemmar och jag tyckte en av dem såg bekant ut. Var bara tvungen att fråga vad han heter och fick svaret Peo. Då ramlade slanten ner hos mig. Peo skriver på en av de flygbloggar som jag brukar läsa.

Vi köpte en varsin fika i kaffeautomaten och gick ut och satte oss i solen. Pratade en stund med Peo som var nere på flygklubben eftersom de hade städdag, men det var bara han som dykt upp. Pierre ville flyga till Norrköping och ta en titt där. Peo tipsade om att de har en bra lunchservering inne i terminalen men visste inte om den var öppen på helgerna. Okej det lät ju bra, vi som hade magar som börjat kurra.

Pierre tog nu spakarna medan Niclas fick sätta sig fram för att träna på navigering. Jag kröp in där bak och det var första gången jag flög som baksätespassagerare. Vi fick utpassage Gistad vilket kändes konstigt eftersom det var den som använts som inpassage, men det blev närmare flygväg för oss.
Det tog inte många minuter till Norrköping där vi flög in via Dockan och landade på bana 27 och blev hänvisade till parkering nummer 11. Där vi parkerade stod också Stockholms flygklubbs SE-LAI uppställd, men vi såg ingen pilot. I övrigt såg vi en helikopter som övade vid sidan om banan och ett segelflyg som landade på grässtråket, i övrigt var det helt dött här.

Efter en kort diskussion kom vi enhälligt fram till att flyga bort till Stegeborg för att äta där istället. In i planet och ställde upp på bana 27. Upp i luften bar det igen och vi fick Dockan som utpassage via Ensjön. Skumt, nu fick vi flyga ut samma väg igen som vi flög in. Det hade aldrig tillåtits på Bromma, men det är i och för sig mer trafik där.

Vi flög över Söderköping och där nere såg jag mitt favoritglasställe som ligger vid båthamnen. Jag kunde inte se om de öppnat men dit kommer jag återvända i sommar, men då på motorcykel.
Vid Stegeborg såg vi att två andra plan stod parkerade. Pierre kom lite väl högt under inflygningen och ropade till under inflygningen:
”Jag drar på!”

Vi tog ett nytt varv och nu med en bättre inflygning och bra landning på bana 26. När vi parkerade kom de andra piloterna gående. Vi pratade en stund med dem innan de skulle flyga vidare. De berättade att sex plan stod parkerade här när de kom. Tur för oss att vi kom nu då, annars hade vi inte fått plats. Det ena planet kom från Barkarby, det andra planet vet jag inte var det kom ifrån, men det var väldigt välvårdat och flög söder ut.

Promenerade ner till hamnkrogen och åt en väldigt sen lunch, eller kanske var det en tidig middag. Mätta blev vi i alla fall. Kyparen berättade att vi var det tionde planet som besökte Stegeborg idag. Kul att ett nytt och privatägt flygfällt byggs upp så som detta. Ett helt underbart utflyktsmål för oss flygare.

När vi startade från Stegeborg valde vi att göra det på bana 08 eftersom det ger en längre startsträcka och vetter ut mot vattnet. Bana 26 har ett berg i slutet av banan och eftersom det var i stort sätt vindstilla så spelade det ingen roll åt vilket håll vi startade.

Efter start fick vi klarering Bromma via Trosa. Vädret var bra men när vi närmade oss Trosa såg vi ett CB moln strax väster om oss som vi ville undvika. Anropade Stockholm CTR och bad om att få flyga öster om Trosa ut över skärgården vilket vi fick klarering för. När vi närmade oss Södertälje blev vädret bra igen och sen även vidare in till Stockholm. Slut på en underbart härlig flygdag.

SAAB Safir går på export

Idag åkte jag ut till Bromma flygplats för att kvittera ut mitt nya passerkort och låta LFV skinna mig på 280 kronor. Passerkortet som man behöver för att kunna komma in på flygplatsen är bara giltigt ett år i taget och måste förnyas varje år.

När jag var klar och är på väg ut från flygplatsen, ser jag att de återskapat den gamla Linjeflygs loggan på ett av hangaren där numera Coop stormarknad inryms. Jag åker förbi här då och då men har aldrig lagt märket till den tidigare.

När jag ändå var ute vid Bromma så tog jag svängen förbi klubbstugan och köpte mig en fika. Ser då att en holländskt registrerad trailer står utanför fönstret. Min nyfikenhet lockade ut mig på plattan. I hangaret bredvid Stockholms flygklubb håller man på att demonterar vingarna på SE-KVB, en gammal SAAB Safir kärra från 1950 talet. Som det ser ut så har den sålts till Holland.

När jag står och tittar på Safiren så kommer SE-KZP inrullande med min gamla flyglärare Göran. Han berättar att en del Safir plan tillverkades i Holland. Ja ha, då ska väl den här kärran hem dit där det hela började en gång i tiden.

Det råder lite brist på plan just nu inom flygklubben. SE-KFZ står på service men är strax klar. SE-GMD ska in på service i nästa vecka och blir då borta några dagar. SE-KMO blev för en tid sedan groundad av flygtekniker efter visat problem med motorn. Så nu står SE-KMO kvar inne i klubbens hangar utan motor och kommer att bli stående på obestämd tid. Eventuellt kommer klubben försöka att låna in en annan flygmaskin.

På torsdag har jag och Pierre en flygning bokad med SE-KFZ, men fick se i bokningspärmen att någon annan snott vår tid. Det var tänkt att vi skulle åka iväg på en liten längre sträcka och bli borta hela dagen, men det blev man ju blåst på. Det hade varit förbaskat trist att komma ut på torsdag förmiddag och då upptäcka att någon annan tagit planet. Men, men, vi har bokat SE-KFZ på söndag och får hoppas att ingen kommer och snor den tiden också för oss.

En natt på båtklubben

Det har under den senaste tiden inte blivit av med något flygande så bloggande har handlat om lite annat. I maj har jag flera flygningar bokade med klubbens plan så det kommer säkert mer bloggande om flyg framöver.

Igår hände däremot något oväntat som har med flyg att göra. Jag var kallad att sitta nattvakt på båtklubben tillsammans med David. Man hinner diskutera både det ena och andra under en hel natt och eftersom vi bara känner varandra ytligt, fick vi nu tid att mer lära känna varandra.

Naturligtvis kom vi in på vad vi jobbar med och jag visste sedan tidigare att David sysslade med något som hade med verktyg att göra. Jag fick nu en mer ingående beskrivning av jobbet och företaget som utvecklar och säljer verktygsmaskiner och specialborrar. Okej, det lät lite sådär lagom intressant till en början, men nu nämner han att de säljer till bland annat Airbus och att han ofta är ner till deras fabriker i Frankrike. Nu piggnade jag till trots att klockan hade slagit över midnatt och smugit sig in på småtimmarna.

Jag fick många roliga och intressanta historier berättade för mig om missöden som inträffat under tillverkningen av A380. De tyska och franska arkitekterna hade tydligen klantat sig då de skissade och tog fram ritningar på hur kablarna skulle dras i flygplanet. Tyskarna hade använt sig av Cad 2D program och fransmännen av Cad 3D program. Programmen synkades när ritningar togs fram. Men när montörerna drog kablarna enligt ritningarna så visade det sig att det saknas några meter för att kunna slutmontera. Kablarna fick monteras bort och ritningarna göras om. Detta var tydligen ett av skälen till att Airbus 380 blev försenad.

David befann sig vid ett tillfälle vid ett av Airbus hangaren där tillverkningen sker i Frankrike, då de skulle rulla ut ett plan. Det syntet tydligt att stjärtfenan skulle ta i om de fortsatte rulla planet. Då kommer en kille springande och börjar dirigera hur en domkraft ska hissa upp planets framparti vilket gör att bakpartiet sjunker. När det var gjort kunde planet rullas ut. David hade frågat hur det kom sig att de gjorde på detta sätt. En generad fransk tekniker svarade då att de hade byggt hangaren innan modellen av detta plan var helt klart, därav missen med portarna på hangaren.

En annan tekniker beskrev lika generat varför en stor yta högt upp på väggen av hangarens utsida var nymålad. Väggen hade fått ett stort märke när en Airbus kommit i rullning efter det att klossarna vid hjulen tagits bort.

David är den ende jag känner som har varit in i ett Airbus 380 och till och med krupit in i bränsletankarna. Tankarna längst in vid flygkroppen är tydligen så pass stora att man kan stå på huk inne i dem. Han hade en bild i mobilen från monteringsanläggningen där de höll på att montera en vinge. Det skulle vara riktigt kul att få åka med honom ner till Airbus anläggningen och göra ett studiebesök, men säkerhetskontrollen är nog så hög, så det är väl bara till att glömma.

Mackmyras vernissage av “Den första utgåvan”

Som fatägare av ett Mackmyra whiskyfat fick jag en inbjuden till whiskyvernissagen av ”Den första utgåvan” av Mackmyra. Över 100 personer var inbjudna till Hotel Anglais vid Humlegårdsparken och samtidigt höll man en liknande vernissage i Gävle dit lika många bjudits in.

Efter ett långt inledningstal avtäcktes ett bord, och där under stod 180 whiskyglas innehållande smakprov på den nya whiskyn. Trängseln blev stor runt bordet och många förväntansfulla greppade ett varsitt glas och höjde det till sina munnar.

Smakmässigt tycker jag den till en början var väldigt stark, men kändes bättre efter en stund. Jag skall inte gå in något närmare på smakupplevelsen den här gången, men kan nämna att whiskyn har en liten stänk av vanilj i sig. Jag tror att den blir bättre om man droppar i lite vatten i glaset för att frigöra smakerna mer och sänka alkoholstyrkan, men det provade jag inte denna gång. Det var ju så lite whisky i glaset. Färgen på whiskyn var ljust gulbrunaktig och doften var mild med touch av vanilj. 5,2% av innehållet är hämtat från whisky som lagrats på svensk ek. ”Den första utgåvan” har tillsatts med vatten och sänkt alkoholhalten till 46,1%.

I vernissagerummet hade man ställt upp den allra första flaskan som tappades upp med whiskyn ”Den första utgåvan”. Den stod i ett genomskinligt rör och blev flitigt fotograferad. På etiketten gick att läsa:

”Vi följde våra drömmar och skapade den första svenska maltwhiskyn. En whisky som bär på nya upplevelser. En whisky för dig som väljer dina egna vägar.”

Exemplar av emballaget som flaskorna kommer att säljas i fanns också för beskådan. Embalaget är klart annorlunda mot de som andra whiskyn säljs i och såg mycket elegant ut.

En reporter från Mackmyra kom fram med filmkamera och började intervjua mig och Leena. Jag kände mig oförberedd och sa inte så mycket, men Leena pratade på så hon kanske kommer med i reportaget som senare kommer visas på www.mackmyra.se. Senast då vi besökte Bodås gruva där Mackmyra har sitt lager blev vi filmade och kom med i reportaget.

Flaskan har blivit större och kommer nu att innehålla 70 cl mot tidigare utgåvor som innehöll 50 cl. Under det första året kommer 100.000 flaskor av ”Den första utgåvan” att ges ut och då både i Sverige och utomlands. Priset på Systembolaget för Mackmyran kommer att ligga på 543 kr och finnas tillgänglig på bolaget från och med den 2:a juni.

Motorcyklarna rullas ut

Nu är vintern slut och våren är här på riktigt, fast för oss i södra Sverige har det knappt varit någon vinter, snarare en oändligt lång höst. Men nu när värmen är här och termometern stiger för var dag, då är det dags att plocka fram motorcyklarna. Så i helgen drog vi bort överdraget som skyddat motorcyklarna mot smuts och damm under vintern och skruvade i de nyladdade batterierna.
Vred om startnyckeln och tryckte in startknappen. Det välkända mullrande ljudet från V-twin motorerna spred sig i garaget och en ny MC säsong tog sin början.

Leena tog täten och vi körde ner till Skarpnäck för att tanka. Det visade sig att hennes hastighetsmätare slutat fungera, så efter att fyllt upp tankarna fick jag ta täten istället. Nere i Haninge hade Yamaha Center sin traditionella Yamaha dag med olika aktiviteter. Många bekanta ansikten var där och en del av dem hade jag inte träffat sedan motorcyklarna rullades in i höstas.

Jag funderar på att eventuellt byta ut min motorcykel till nästa säsong och passade därför på att provköra XV1900. Vet inte om jag ska köpa en sådan men vill provköra lite olika modeller under året. Kanske kommer det någon ny intressant modell till nästa MC mässa. Jag upplevde XV1900 som väldigt stabil och lättkörd trotts sina 330 kg. Köper jag en sådan så kommer jag montera bort fotplattorna och skruva dit framflyttade fotpinnar plus byta ut lite andra detaljer, allt för att skapa ett eget stuk på hojen.

Nu körde vi vidare upp till Knivsta där vi har ett par bekanta som nyligen flyttat in i sitt nybyggda hus. Vid Häggvik svängde vi av motorvägen och fortsatte på den mindre och trevligare landsvägen upp till Knivsta. Det blev en heldags utflykt på motorcyklarna och den första turen blev en runda på 18 mil, och många fler kommer det att bli under sommaren.

Nikka Yoichi Singel Malt 10 årig

När jag öppnade förpackningen gladdes jag åt det snygga innandömet, lite annorlunda mot andra emballeringar. Förväntansfull lyfter jag upp flaskan och vrider på den för att läsa texten på flaskans baksida. Hmm, det står bara på japanska. Kammar noll vad gäller information där. Tar bort foliet runt korken och ska till att dra upp korken, men inser då att det inte är någon vanlig kork utan skruvkork. Känns lite billigt på en dyr whisky, jag föredrar traditionell kork.

Häller upp ett par centiliter i mitt provglas. Lyfter upp glaset och håller upp det mot ljuset och bedömer färgen som ljus bärnstensfärg. Droppar i lite vatten för att frigöra doft och smakämnen, snurrar runt innehållet några varv och luktar i glaset. Doften är något rökig med honung, nötter och fatkaraktär. Smuttar lite försiktigt på innehållet. En behaglig rökig smak finns där och med smaker av honung och nötter. Jag hade hört att Yoichi skulle vara mycket rökig till smaken, men jag tycker inte att den är det. Däremot ska den 12-åriga vara mer rökig, men den har jag inte provat. Yoichi faller mig väl i smaken och det här är en whisky som jag verkligen tycker om. Men glöm inte att det ska vara några droppar vatten i glaset, det gör stor skillnad då smakämnena frigörs.

Värt att notera om Yoichi är att malten prepareras och inhandlas från Skotland eftersom japanskt korn är alldeles för dyrt. Jäsningen pågår i cirka 72 timmar mot i Skottland där jäsningen pågår i runt 48 timmar. Whiskyn lagras i amerikanska bourbonfat och till viss del i europeiska sherryfat, japansk ek existerar knappt.

Yoichi är det närmaste Skotsk whisky man kan komma på den japanska marknaden och det beror på klimatet. Destilleriet ligger i norra Japan där lagringen går långsammare och klimatet är kallare än de södra destillerierna där whiskyn blir mer söt och fruktig eftersom klimatet är mer fuktigt och varmt.

Yoichi 10 år Single Cask fick högsta betyg 2001 i Whisky Magazines tävling “Best of the best”. I Sverige säljs även Yoichis 12 och 15-åriga utgåvor, och mitt intresse har väckts för att även i framtiden testa dessa.

AC/DC kompar J35 Draken

Fred skickade mig ett tips på en film som kombinerar AC/DC och J35 Draken. Jag blev imponerad av julgranen som flyger förbi 3,50 min in i filmen.

AC/DC släpper ny skiva

Jag fick upp ögonen för AC/DC för ca: 30 år sedan. Det hela började då min bästa kompis under skolåren kom hem från Saudiarabien, där hans pappa hade jobbat i två år. Med sig hem hade han en skiva som heter ”Back in Black” med AC/DC. Han bad mig lyssna på skivan och sedan dess är jag helt fast i AC/DC:s musik.

Ett större minne jag har av AC/DC är från 1984 då jag och 8-10 grabbar köade i skift i tre dagar utanför konserthuset inför biljettsläppet till Monster of Rock. Under den konserten uppträdde flera band, men det var AC/DC som var huvud attraktionen. Det var en rolig upplevelse med bra sammanhållning bland de köande. Men gissa om vi blev snopna när vi fick se att biljetterna var onumrerade. Det blev till att köa igen för att få komma in först på planen och komma nära scenen. Jag har nog aldrig varit så svettig som efter den konserten.

Det är åtta år sedan AC/DC släppte den senaste skivan ”Stiff Upper Lip”, men nu har sångaren Brian Johnson bekräftat att bandet just nu är i Vancouver, Kanada för att spelar in en ny skiva.

I en intervju med radiostationen 97.1 KLSX Free FM, säger Johnson:
“We’re working with Brendan O’Brien, (Bruce Springsteen’s producer), and he’s a great guy. He knows exactly what we want, and so far, it sounds really good. I’m well pleased.”

Och på frågan om AC/DC ska göra en ny turné svarar han:
“I would probably thinks so, yeah. I always hate to say yes in case something happens, but I really do think we will be out there — everybody’s enjoying being back together again and the buzz is still there and the excitement. Mal(Malcolm You) and Ang (Angus Young) are still just electric on their guitars, and Phil’s (Rudd) got the old magic on the drums and Cliff Williams is Mr. Reliable on bass — he’s brilliant — and it’s just been fun. It’s like a bunch of old friends getting together again and having a great time.”
Låter inte helt fel i mina öron.

Jag ser verkligen fram mot den nya skivan och kommer att göra allt för att få tag på konsertbiljetter till den eventuellt kommande turnén, men jag tänker inte köa i tre dagar för det.

En händelserik dag på Bromma

Det hände en hel del saker ute på Bromma igår. Jag var personligen inte där men har fått det berättat för mig om vad som hände.

Micke skickade mig en kommentar igår om att det var fullt pådrag när SE-LAI skulle landa. Jag har frågat runt om vad som hänt och har fått lite knapphändig information.
När SE-LAI kom in för att landa på Bromma, indikerade lampan för landningsstället att noshjulet inte var helt ute. Larmet gick och ett pådrag med brandbilar och ambulanser sattes i beredskap. LAI kunde iallafall landa utan problem och allt gick bra. Troligen är det fel på indikatorn men det får mekanikern senare dra en slutsats om. Planet står nu på verkstan så svaret kommer säkert ganska så snart.

Så var det det där med aktivisterna som stormade in på Bromma flygfält för att försöka förhindra en utvisning. Ombord på planet trodde aktivisterna att en 23:årig eritrean befann sig för att flygas ut från landet. Men i skälva verket var det ett av regeringsplanen och ombord satt Moud Olofsson på väg till ett EU-toppmöte. Tre personer lyckades ta sig förbi staketen och sprang ut på banan för att stoppa planet. De greps av polisen och kan säkert räkna med hårda straff.
Att springa ut på en bana med startande och landande plan kan leda till stora katastrofer.

Cessna 172 flög i 64 dygn

Anders som är konsult på ett stort amerikanskt datorföretag, brukar besöka min arbetsplats lite då och då. Han är en före detta segelflygare och diskuterar ofta flygning med mig de gången han kommer på besök. Förra året pratade han om en Cessna 172 som hänger i taket inne i McCarran International Airports passagerarterminal i Las Vegas.

Planet är berömt för att 1959 flugit nonstop i 64 dagar, 22 timmar, 19 minuter och 5 sekunder utan landningar, ett rekord som än idag står sig. Rekordet sattes av Robert Timm och John Cook då de den 7:e februari 1959 landade på McCarran International Airport. Då Anders nämnde detta, kände jag inte till rekordet och historien om planet, men nyfiken som man är började jag forska och leta upp mer information kring detta.

Det var med planet N9172B Cessna 172 som Robert och John den 4:e december 1958 startade sitt rekordförsök. Planet hade byggts om och bland annat hade alla säten plockats ut förutom pilotens säte, övrigt utrymme kunde den andra piloten använda som sovplats. För att möjliggöra lastning under flygningen, hade högerdörren bytts ut till en enklare dragspelsdörr.

Hur lyckades de då hålla sig i luften så länge?
Mat och vatten fick de ombord genom att flyga över en bil som på en rak väg i öknen höll samma fart som planet. Med hjälp av att en hink fäst i ett rep kunde de hissa upp förnödenheter till planet.
Bränsle pumpades upp via en slang från en tankbil till en hjälptank inne i planet. Från den tanken pumpades bränslet vidare ut till planets bränsletankar ute i vingarna. I tankbilen satt två personer, en som styrde och koncentrerade sig på vägen och en som skötte gasen och såg till att hastigheten var den samma som flygplanets.
Motorolja fylldes på via ett rör inne i kabinen som var monterat genom brandskottet fram till motorn.

Tidigt under den inledande flygningen fick de ett generatorfel. En vinddriven generator med propeller hissades upp till flygplanet. Den fästes ute på vingen och en kabel drogs till ett cigarettuttag och kunde då förse planet med ström under resten av flygningen.

Flygplan ska normalt servas med 50 och 100 timmars intervaller, men under den här flygningen hade av naturliga skäl ingen service kunna göras. Så efter 1500 timmars oavbruten flygning hade de så pass svag motoreffekt att de knappt kunde stiga efter tankningarna, vilket gjorde att piloterna bestämde sig för att avbryta flygningen.
Sträckan de avverkade under de nästan 65 dygnen motsvarar en flygning sex varv runt jorden.

Flyga Drake

Jag hade till en början ingen större förväntan på boken Flyga Drake, men den var bättre än vad jag först trott. Leena ville gå och se filmen som just nu visas på bio, men jag ville först läsa klart innan jag gick och såg den. När vi i lördags var ute och gick tog vi vändan förbi Medborgarplatsen och köpte i alla fall biljetter till filmen. Hmm, jag var inte klar med boken men blev lovad av Leena att jag skulle få tid att läsa klart den.

Vi tog en fika i skatteskrapa. Vet ni om att det där numera finns en skybar högst upp i byggnaden? Den kan jag rekommendera för er som är flygrädda men ändå vill få en vidunderlig utsikt över staden. När vi var där uppe för ett par veckor sedan tänkte jag, satt man i ett plan nu inför landning så skulle sättningen bli vid Skanstull.

När vi kom hem satte jag mig och sträckläste de sidor som var kvar av boken. Flyga Drake är en bok jag kan rekommendera. Nu hade mitt sug inför filmen ökat och jag såg verkligen fram mot den. Filmen följde boken i stort, vilket filmer inte alltid gör, men mycket av det som står i slutet av boken fanns inte med i filmen. Det här var en av få gånger där jag tycker att både boken och filmen var väldigt bra.

En lugn eftermiddagsflygning runt Arlanda

 

Det blev flyga av idag, men bara med mig och Niclas, Dick fick förhinder. SE-GMD stod längst in i hangarets hörn eftersom den haft problem med batteriet och inte flugits på ett par dagar. Det blev till att flytta runt planen så vi fick ut SE-GMD. Efter den dagliga tillsynen satte vi oss i planet och skulle till att starta upp. Då kommer en av de andra klubbmedlemmarna som skulle ut med SE-KZP och vinkar åt oss. Vad nu då? Vi hade glömt att ta bort klossarna vid hjulet. Hmm, pinsamt men första gången jag glömt det.

Vi drog iväg på bana 30 och ut via Svartsjö och behöll 1500ft hela resan eftersom det var lite disigt, men helt flygbart. Niclas ville flyga runt Arlanda CTRL och jag hade inga synpunkter på det, så idag fick han helt välja flygväg. Kändes bara kul att få komma iväg på en sväng. Jag rattade planet och Niclas navigerade med kartan i knät.

Flög via Bålsta norr ut till södra Uppsala. Där får man hålla tungan rätt i mun så man inte kommer in i Uppsala CTRL eller Arlanda CTRL eftersom det är en smal passage mellan dessa kontrollzoner. Flög över Gavellanda flygfält, men där såg det helt dött ut, inte mycket till aktivitet där nere vad vi kunde se. Fortsatte nu söder ut och flög över Rimbo ner till Åkersberga och ut över skärgården. Waxholmskastell är en vacker syn från ovan, ser inte så illa ut från marken heller i och för sig.

Vi såg fyra Finlandsfärjor på väg ut och in till Stockholm. En av dessa som vi flög över var Viking Lines, Gabriella. Passerade Saltsjöbaden, Tyresö, Dalarö och följde kusten ner till Årsta havsbad. Vid Årsta havsbad snurrade vi runt ett par varv för att ta en titt på Niclas föräldrahem.

Dags att vända hemåt och flög då över Tullingeflygfält där stora sandupplag nu ligger på det numera nedlagda flygfältet. Vinden hade vridit och det var nu bana 12 som användes, så det blev till att ta samma väg in via Svartsjö där vi tidigare hade flugit ut.

Flygsektionen besöker Brommatornet

På min arbetsplats har vi en flygsektion där medlemmarna består av de som har flygcert, de som haft flygcert och de som allmänt är flygintresserade. Vi försöker lite då och då ordna arrangemang som är inriktade på flyg, och senast var det när Johan Hammarström bjöds in att hålla sitt föredrag World flight for hearing.

Jag hade tidigare tagit kontakt med Anki som jobbar i Brommatornet för att försöka få till ett studiebesök. Efter att diskuterat lämpliga datum för besöket kom vi överens om tid och dag. Jag frågade vilka som var intresserad att följa med och fick ett gensvar som var över förväntan. Alla som ville med fick inte plats utan de 15 först anmäld bokades in till besöket.

Vi samlades utanför tornet där Anki kom ut och mötte oss. Anki gav oss en presentation av Bromma flygplats historia och över hur det dagliga arbetet såg ut för flygledarna i tornet. Jag passade på att fråga Anki om hon hört något angående Red Bull air race. Det hon hört var positivt och det pågick planeringar för att arrangera plats ute på Bromma för tävlingsplanen. Anki tror med ganska stor säkerhet att Red Bull air race kommer att bli av i sommar. Det låter ju helt fantastisk kul!

Eftersom vi var så pass många fick vi gå upp i tornet i två omgångar. Jag har varit i tornet en gång tidigare och lät de med störst iver få gå upp först. I efterhand visade det sig vara ett klokt beslut, även om jag inte hade någon baktanke med det, eftersom när vi som var kvar fick komma upp gavs gott om tid för oss där uppe. Väldigt gott om tid skulle jag vilja säga. Jag minns inte vad flygledaren heter som satt där uppe, men han var väldigt pratglad. Trots att det var en hel del flygrörelser lyckades han hålla ordning på planen och samtidigt med stor visad glädje guida oss genom våra nyfikna frågor. Vi kände oss verkligen väl mottagna.

Från Brommatornet kan man se det gamla flygledartornet som är byggt uppe på den gamla terminalbyggnaden. En del frågor kom upp angående det tornet om det skulle rivas. Vi fick veta att tornet och hela den gamla terminalbyggnaden är kulturmärkt och kommer alltså få stå kvar. Det gamla flygledartornet drivs av en förening med flygledarentusiaster som fick köpa tornet för den symboliska summan av en krona. De försöker nu återuppbygga tornet enligt hur det tidigare såg ut och då även med den tekniska utrustningen. 

När det nya tornet byggdes flyttades all modern teknik till det nybyggda tornet. Men vart efter som den utrustningen byts ut, flyttas det med historiskt värde tillbaka till det gamla tornet. Om jag förstod rätt så finns det speciella dagar under året då föreningen öppnar upp det gamla tornet för besökare.

Två av Stockholm flygklubbs plan, SE-KZP och SE-KMO, kom in för landning medan vi var i tornet. SE-KMO kom från Barkarby och gjorde en väldigt tvär inflygning och landade nästan i en högersväng med en snabb korrigering innan sättningen. Det såg lite mer dramatiskt ut än vad jag är van att se de mer normala inflygningarna till Bromma.

Jag fick många tacksamma kommentarer över ett bra arrangemang från kollegorna på jobbet. Men är det någon som ska få dessa så är det flygledarna i Brommatornet som verkligen tog väl hand om oss och ordade en väldigt bra visning. Ett stort tack till er i Brommatornet!

Kanske blir det flygning på fredag

Jag har inte haft några planer på att ge mig ut och flyga under de närmaste veckorna. Men idag fick jag ett mail från Niclas om att han och Dick är flygsugna och vill få med mig på en tur på fredag. Kollade in väderprognosen för fredagen och det ser lovande ut så visst kan det bli flygning. Vi har i alla fall bokat SE-GMD och är inställda på att det blir flyga av.

Diamond DA40

Jag har sedan förra året funderat på att börja flyga Diamond DA40 och även varit intresserad att utbilda mig på Garmin 1000. När jag i januari besökte Häslö Flygförening så ökade mitt intresse när jag fick veta att de skulle skaffa en DA40 med en Garmin 1000. DA40:an anlände till Häslö i februari, men nu har mitt intresse minst sagt svalnat för att börja flyga Diamond DA40.

Vad beror då mitt svalnande intresse på?
Efter de incidenter och olyckor som drabbat DA40 de senaste åren, och att den ramlat ner lite väl ofta efter att motorn stannat, så känns det inte lika intressant att flyga den här maskinen.

Foto: Anders S

Motorn på ett av de DA40 plan som flyger i Sverige, eller flög ska det vara, har haft problem två gånger. Det är motorn i planet SE-LTF som två gånger tvingat piloten att nödlanda efter motorbortfall och problem med oljepumpen, och det inom ramen av tre år. Men skruvas SE-LTF ihop och börjar flyga igen så får det väl bli tredje gången gillt.

DA40 har nödlandat/havererat fem gånger på fem år vilket jag tycker är orimligt högt med tanke på att det bara finns 12-15 plan av den här modellen i Sverige.

Maj 2002: Studsig landning leder till skadad propeller och landningshjul.
November 2004: SE-LTP nödlandar i Värnamo. Problem med oljepumpen.
Februari 2005: SE-LTF nödlandar utanför Göteborg efter att kopplingen börjat slira.
Oktober 2006: Tre personer omkommer när en DA40 störtar i Östersjön.
Februari 2008: SE-LTF nödlandar utanför Göteborg efter motorstopp.

Jag håller tummarna för att inga fler olyckor ska drabba planet, men jag kommer tillsvidare att hålla mig flygande med de mer beprövade modellerna Cessna och Piper.