Kul från Odenplan i Stockholm

Hur man får folk att välja trapporna i stället för rulltrappan.

Dubbel glädje

Foto: Lina Boström-Einarsson

Jag känner dubbel glädje. AIK vann SM Guld för en vecka sedan och nu i helgen även Svenska Cupen.

Jag är en lycklig AIK:are

Jag är en mycket lycklig AIK:are efter att Gnaget tagit sitt elfte SM Guld. Men jag kunde ha missat hela festen efter en lite felplanering. Som sagt i förra inlägget så har jag och Leena varit i Istanbul och det just i samband med den avslutande matchen mellan Göteborg – AIK.

Jag hade packat med mig datorn för att kunna koppla upp mig och se matchen från Istanbul. En polare inom YCC påpekade via resdagboken att vissa matcher inte kan ses utanför Sverige. Sjutton också, det hade jag inte tänkt på. En av de första saker jag gjorde på fredagen när vi kom till Istanbul var att testa anslutningen och den gav resultat om att den var för långsam. Nu kände jag mig riktigt orolig.

Vi lämnade hotellet och gick bara ett par kvarter då Leena pekade på en fasadvägg. Jag förstod först inte vad hon menade när hon pekade på en massa lappar som satt uppklistrade på en vägg vid en pub. Men sen!!! Men dra åt hel….e!!! På en av lapparna stod det att på puben skulle de på söndagen visa matchen mellan Göteborg – AIK! Vad är oddsen på att vi skulle hitta en pub i Istanbul som visade en allsvensk match? Vi gick in och frågade om detta var sant och serveringspersonalen bekräftade med övertygande tydlighet att de minsann skulle visa just den matchen. Perfekt, vi kommer tillbaka på söndag.

På söndagseftermiddagen återvände vi till puben. Vi berättade att vi ville se matchen mellan Göteborg – AIK och ett bord närmast den TV där matchen skulle visas. Det var över en timme kvar till matchstart så vi hade gott om tid att hinna äta först. Under måltiden kom personalen (ca 10 st) fram till oss och frågade om de svenska lagen och att de hade satsat pengar på Göteborg. Det visades olika fotbollsmatcher på 6 olika TV apparater. När sändningen mellan IFK – AIK började tonades ljuset ner inne i puben och musiken stängdes av. Denna match kunde ses på tre av pubens TV apparater och de skruvade upp volymen på just denna match. Tro det eller ej, men det var svenska kommentatorer från Canal +.  Typiskt nog gjorde IFK första målet och pubpersonalen jublade och ringde i en klocka. Speciellt en av killarna (Uur) kom fram flera gånger och frågade vad vi trodde om matchen. När AIK gjorde 1-1 skrek jag rakt ut och de tre Tunisierna vid bordet bredvid hoppade högt. Personalen kom fram och grattade och Uur frågade igen vad vi trodde. Han var ju orolig för sitt bet på IFK. Jag sa att han kommer förlora sina pengar. AIK gjorde sitt andra mål och en mycket lycklig AIK:are (jag) kunde konstatera att AIK blivit svenska mästare. Vi firade med en varsin Lagavulin 16 årig och personalen bjöd oss på kaffe.

Sjutton vad det känns skönt att kunna komma tillbaka till jobbet och reta de stackars hammarbyare som trillat ner i superettan och djurgårdarna som får kvala mot Assyriska. Det här kommer jag kunna leva gott på en längre tid.

Nu ser jag fram mot nästa år då AIK får kvala till Champions League och kanske kommer vidare och får spela mot några intressanta europeiska storlag. För jag minns det som igår när AIK senast spelade i Champions League och då mötte Barcelona, Fiorentina och Arsenal.

 

Bättre taxfree på Arlanda

Jag och Leena har varit iväg på en långweekend till Istanbul. På Arlanda såg jag då att de har öppnat den nya säkerhetskontrollen och taxfree i terminal 5. Jag kan rekommendera att man inte ställer sig i kön för säkerhetskontrollen på nedre plan. Håll till höger om ni ska ut och flyga och ta då rulltrappan upp till den säkerhetskontroll som finns där, det var ingen kö alls där uppe.

Den nya taxfree butiken hade en mycket välsorterad whiskyavdelning. Där hade de till och med börjat sälja Mackmyra Special 03 innan den släpps på Systembolaget. Vi köpte ingen sådan utan tog istället en Balvenie Port Wood 21 årig och en Auchentoshan 21 årig.

Jag är ett freek av Starbucks Coffee och samlar på deras muggar som har stads eller lands tryck på sig. Därför ser jag fram emot den första Starbucks Coffee i Sverige som efter nyår öppnas på Arlanda. En anledning att planera ny flygresa i vår om Starbucks kommer att ligga innanför säkerhetskontrollen.

Några bilder som jag tog med iPhonen.

Landningen i Istanbul. Ett plan står klart för start på en annan bana.

På väg hem igen

GWC whiskyprovning

På vår tredje whiskyprovning med Glömsta Whisky Club var det Robban som höll i provningen. Robban är liksom mig en beundrare av Japansk whisky, så jag hade mina förhoppningar om att det skulle dyka upp några japanska rariteter för provning. Tyvärr blev det inte så utan denna gång var det bara skottar som hamnat i de sex glasen.

Temat för whiskyprovningen var året 1962. Robban hade bläddrat i Systembolagets katalog från det året och letat upp whiskys som fanns med i den eller hade en anknytning. I 1962 års Systembolagskatalog fanns endast 30 whiskysorter och alla var blend whisky. I dag kan man välja på över 840 olika whiskys på Systembolaget. Ett ganska imponerande urval. Allt var inte bättre förr, om man så säger.

Här är de sex sorterna vi provsmakade

Glen Deveron 1998 10 årig
Färg: Ljust guld
Doft: Syrligt, gummi
Betyg: Inget vidare

Long John
Färg: Ljust guld
Doft: Halm, apelsin, vanilj
Smak: Citrus, pepprig, söt
Betyg: Nej, den här var inte god

Ben Nevis Single Blend 1962, 40 årig
Färg: Ljust guld
Doft: Fruktig
Smak: Frukt, citrus, pepprig
Betyg: Okej men inte köpvärd

Tamdhu 1962, 44 årig
Färg: Gyllen brun
Doft: Sherry, körsbär
Smak: Sherry, frukt
Betyg: Okej men inte mer

Glen Grant 40 årig
Färg: Gyllen brun
Doft: Sherry, frukt
Smak: Sherry,peppar
Betyg: Sämst på denna provning

Johnnie Walker Black Label
Färg: Gammalt guld
Doft: Industri sprit, sött
Smak: Vinbär, citrus, sött
Betyg: Dagens vinnare. Helt okej och även prisvärd. Jag blev lite chockad då jag fick veta vad glaset innehöll. Men det är lite av tjusningen med blindprovningarna.

Till kaffet serverades:
North British Single Grain 15 årig
Färg: Ljust guld
Doft: —-
Smak: Starkt pepprig
Betyg: Inget vidare

Efter whiskyprovning fick vi en överraskning. Glömsta Whisky Club hade utsetts av Bacardi som referensprovare av Aberfeldy 21 årig. Alla fick ett varsitt smakprov i glaset och sen fick man möjlighet att dela med sig av smakupplevelsen. Stefan antecknade och kommer skicka in resultatet till Bacardi.
Aberfeldy 21 år är en Highland från Skottland som har en len smak av honung och kryddor. Personligen tyckte jag om Aberfeldy 21 årig och det kan hända att jag köper ett exemplar framöver. Flaskan säljs i en snygg förpackning och skulle passa bra som present om man vill ge bort en flaska.

En härlig pokerseger

I kvällens pokerturnering fick klubbkompisarna bekänna färg då jag kammade hem segern i våran turnering på Svenska Spel. Korten gick verkligen min väg under turneringen och med välspelade händer fick jag också in några stora potter. Leena som också var med blev utslagen av mig och min triss. Som tröst har jag lovat att köpa med mig hem en seger Champagne i morgon.

Green Day i Globen 2009

Green Day är ett av de band vars musik jag brukar försöka klinka på gitarren. De använder enkla och raka ackord och inte en massa avancerade gitarrsolon vilket gör att det är lätt att spela deras musik.

En månad innan konserten i Globen fick jag ett mail från arrangören om att de måste tidigarelägga konsertstarten eftersom Green Day planerar att spelar i tre timmar. Inte illa, låter som man skulle få valuta för pengarna.

Prick klockan åtta klev bandet upp på scenen. Konserten startade i ett ruskigt tempo och jag fick känslan av att inledningen lika bra kunde varit slutet av konserten med dess extranummer. Armstrong sprang upp bland publiken och spelade med sin gitarr i en av de första låtarna. En kille från publiken drogs upp på scenen av Armstrong och lämnade scenen med ett stagedive rakt ut i publikhavet. Raketer och eldflammor sköts upp från scengolvet. Green Day höll ett högt tempo rakt igenom konserten och Armstrong stod inte still i många sekunder. (Det gjorde inte vi heller) De fick med lätthet igång publiken med sina stora armrörelser och satte Globen i gungning.

Slutklämmen av konserten kändes dock lite blek. De avslutade med några lugna låtar vilket jag tycker var fel. De skulle istället slutat med några av de mer fartfyllda låtarna. Av den utlovade tre timmarnas konsert blev det två timmar och tjugo minuter. Det var väl okej, men de kunde väl klämt in två låtar till som jag tycker saknades. Dels Gloria från den nya skivan och den mer klassiska Wake Me Up When September Ends.

Köra Tunnelbana

Leena och jag fick för några veckor sedan frågan från Kent om vi ville följa med och köra Tunnelbana. Klart vi ville prova på att köra tåg, inte var dag man får en sådan möjlighet. Kent och Gun bokade ett tåg som vi kvitterade ut i Högdalens vagnhall.

Kent körde ut tåget från vagnhallen och stannade strax före Högdalens tunnelbanestation. Där fick Leena ta plats i förarsätet och på egen hand köra tunnelbanan. Med goda instruktioner från Kent, och med ett glatt men spänt leende, fick hon tunnelbanan i rullning. Det tog inte lång stund innan Leena fick in tekniken och tåget rullade mjukt under Stockholms tunnelsystem.

Vid ändstationen i Mörby böt vi och jag tog plats i förarsätet. Det var inte speciellt svårt att köra tåget, men lite trixigt att hinna med hastighetsanvisningarna som angavs med en nål som flyttade sig i hastighetsmätaren. Om nålen kom i närheten av hastighetsnålen så bromsade tåget av sig själv eller till och med stannade helt. Det kunde då bli lite ryckigt och säkert inte så bekvämt om man suttit med som passagerare. Men nu hade vi ett helt tåg på 200 ton för oss själva så inga passagerare kunde klaga.

Det kändes rätt kul att komma in på stationerna och bara åka vidare utan att någon fick kliva på. När man satt i hytten och körde glömde man lätt bort hur långt och tungt tåget var. Det sattes med enkelhet i rullning när man tryckte gasen framåt och man blev varse om dess längd då man vid ändstationen klev ur och gick till andra änden för att åka åt andra hållet.

Jag lärde mig en sak som jag i många år trott något helt annat om. Mellan Liljeholmen – Hornstull och Gamla Stan – T-Centralen åker man i tunnel under vatten. Jag har alltid trott att tunnlarna går i berget under vattnet men så är det inte. Tunnelbanan åker i helgjutna betongblock som vilar på fundament på botten av vattnet. Strax innan T-Centralen finns en port som ska gå att stänga om det skulle gå läck och vatten strömma in, men om den porten skulle orka hålla emot vattentrycket är jag något tveksam till.

Porten innan T-Centralen

Inne i tunneln strax innan Hötorget stannade vi för att vända tåget. Där fick vi en kort undervisning om hur det är att jobba i tunnlarna och Leena fick även stå nere vid spåret då ett tåg kom rullande.

Vi vill tacka Kent och Gun för denna upplevelse och att de tog sig tid att övningsköra med oss. Det var en rolig upplevelse som vi verkligen uppskattade.

Blindflygning

I september genomfördes en ”Blindflygning” hos Stockholms flygklubb tillsamman med några synskadade passagerare. Klubbmedlemmar blev tillfrågade om de kunde ställa upp som piloter under ca 1 timmes flygning. Jag var upptagen när detta arrangerades och kunde därför inte ställa upp, men vad jag hört blev det en lyckad aktivitet för de synskadade som åkte med i planen.

På Stockholms flygklubbs sida finns en länk till ett reportage som spelades in under flygningen.
Ni kan lyssna på reportaget här.

Ferrari F430 F1 Spider

Hur vore det att köra en Ferrari och skulle jag med min längd få plats i en sådan bil?
Den frågan ställde jag mig när jag surfade runt och tittade efter begagnade Ferrari bilar. Leena snappade upp detta och gav mig en provkörning av en Ferrari i födelsedagspresent. Visst är hon underbar!

I Farsta Strand stod en Ferrari F430 F1 Spider parkerad och väntade på att få provköras. Jag fick skriva på ett självrisksavtal och mitt körkort kontrollerades. Så fort jag skrivit på fick jag Ferrarins startnyckel i handen. Instruktören satte sig på passagerarsidan och jag klev in på förarsidan. Tro det eller ej, men det var gott om plats för min långa kropp inne i sportbilen och jag satt riktigt bekvämt. Det kändes lite overkligt när jag satt i förarsätet i Ferrarin som jag också skulle få köra. Att få sätta sig i en drömbil värd 2.500.000 kronor, med en motor på 490 hk och som accelererar från 0-100 på 3,9 sekunder, inte helt fel.

Instruktören gick igenom hur bilen fungerade, och det behövdes för det här är ingen vanlig bil. Bara att hitta backen kan vara klurigt utan hjälp. Startnyckel satte jag in på vanlig plats och startade motorn med den röda startknappen på ratten. För att lägga i backen tryckte jag på en svart knapp mellan sätena. Backade försiktigt ut från parkeringsfickan, samtidigt som jag kom att tänka på bilprovningskontrollanten som veckan innan kvaddat en Ferrari under besiktningen. Vad skrev jag egentligen på för försäkringsavtal? Visst ja, 12.500 kronor i självrisk. Här gällde det att ha tungan rätt i munnen.

Det finns bara gas och broms, ingen koppling. Växlar gör man med två spakar som sitter på varsin sida om ratten. Den högra växlar upp och den vänstra växlar ner. Växlar gör man i farten utan att släppa gasen. Ganska ballt. Vid första t-korsningen skulle jag svänga vänster och det kom då en buss från höger och en annan bil från vänster. Tittade sedan både en och två gånger åt alla håll så det inte skulle dyka upp något att krocka med. Trampade ner gasen och vi rullade försiktigt ut i trafiken.

Vi körde ut på Nynäsvägen där jag kunde gasa på lite mer. Det var ganska mycket trafik och trångt trots den trefiliga motorvägen. Några kilometer senare vände vi tillbaka och jag kunde då trycka på lite mer på motorvägspåfarten och känna bilens acceleration ut på motorvägen. Härlig känsla med fina vägegenskaper. Skulle varit kul att fått köra på en krokig väg men det här var kul det med. Kent påstod att jag hade ett väldigt stort leende då jag klev ut ur bilen. Tacka sjutton för det.

En liten stillsam film då jag försiktigt rullar iväg med Ferrarin

Hibiki 12 årig

När jag på öl och whiskymässan i Nacka provsmakade Hibiki 12 årig whisky, kände jag att japanerna gjort det igen. De har frälst mig för japansk whisky. Riktigt hög klass och jag blir sällan besviken då jag provsmakar en japansk whisky.

Hibiki produceras av Suntory och är en 12 årig blended. Som jag i tidigare inlägg skrivit står 12 år på en blended för den yngsta av de lagrade fat som blandats, och alltså finns det fat som kan vara betydligt äldre i denna whisky.

Hibiki flaskan är annorlunda och har en elegant kork. Flaskan har 24 fasade kanter som ska motsvara både timmar på en dag och den urgamla japanska kalendern, där ett år delades in i tjugofyra delar.

Färg: Ljust guld
Doft: Honung, vanilj, apelsin
Smak: Söt, fruktig och kryddig
Köpvärdig: Definitivt

AIK-DIF 28/9

Söndagsflygning till Borgholm

Den sedan länge planerade flygningen till Borgholm på Öland skulle flugits av mig, Pierre och Nichlas. Men Nichlas fick förhinder vilket gjorde att vi istället tog med min fru Leena och Pierres dotter. Först bestämde vi att Pierre skulle flyga till Borgholm och jag hem. Det slog oss att det skulle hinna bli mörkt innan vi kom hem till Bromma igen. Eftersom jag inte hade gjort någon mörkerlandning under de senaste månaderna, vilket Pierre hade, fick jag spaka flygningen till Borgholm och Pierre hem. Vi räknade både en och två gånger på hur mycket bränsle vi skulle kunna fylla upp för att klara start och landning på Borgholm. Vi startade bana 30 och kunde se nedanför oss ett fullsatt Grimsta där fotbollsderbyt mellan BP-DIF strax skulle börja.

I Västervik flög vi över ESSW och kunde därifrån på håll se Gränsö, där vi varje år brukar besöka Mc Dagarna.

ESSW – Västervik

ESMO – Oskarshamn

Vid Timmernabben svängde jag ut över Kalmarsund och tog sikte på Borgholm. Jag kunde flyga rakt mot fältet och över Soliden eftersom R område 52 inte är aktivt efter den 20:e augusti. Flygningen Bromma – Borglanda tog 2 timmar då vi hade haft motvind.

Vi parkerade vid klubbstugan och betalade de 60 kronor som klubben tar i landningsavgift. Flygfältet ligger på gångavstånd från Borgholm så vi tog en promenad via slottsruinen in till Borgholm. Det var helt dött inne i stan och en stor kontrast till hur det brukar se ut där mitt i sommaren. Vi såg inte många personer på gågatan som går igenom den centrala delen och alla affärer var stängda. Det var lite spökstads känsla över Borgholm. Vad gör alla Borgholmare en söndagseftermiddag?

Leena ville äta öländska kroppkakor och det fick hon också på en restaurang som hade buffé med lite av allt möjligt. Vi tog plats på den soliga terrassen och njöt av den värmande solen. Efter maten kände vi oss slöa och tog därför en taxi tillbaka till flygfältet.

Nu tog Pierre kommandot och flög längsmed den västra kusten upp till Ölands norra udde. Där vek vi av till Oskarshamn och rundade kärnkraftverket för att sedan flyga rakt norr ut. Det hade varit en del termik på vägen ner till Öland vilket gjorde att det skumpade en hel del, men nu var det helt lugnt och flygning blev behaglig.

Borgholm

Jag satt i högersits och filmade landningen på Bromma och den kan ses här.

Swedish Whisky Clubs Convention

Under Öl och Whisky mässan arrangeras Swedish Whisky Clubs Convention. Den är öppen för whiskyklubbar som är anslutna till Svenska whiskyförbundet. Från vår whiskyklubb var vi 19 anmälda och totalt deltog 257 personer. Två whiskyprovningar skulle hållas plus att några gästtalare var inbjudna

Den första provningen innehöll:
Balvenie 17 årig Madeira Cask
Dalmre 15 årig
Clynelish 12 årig Sherry, Frends of classic malts
Tomintoul 1976
Connemara 8 årig
Ardbeg Curryvreckan

Min favorit blev Belvenie med Ardbeg som god tvåa. Båda kommer säkerligen inhandlas då de släpps på Bolaget.

Efter första provningen blev det paus eftersom det skulle dukas om med ny provning och vi kunde då gå till ett av de mindre mässrummen. Där träffade vi Henrik Aflodal som skrivit Whisky Top 100 Single Malts, en bok som jag verkligen uppskattar. Henrik har även skrivit Whisky Japan. Eftersom jag är en stor beundrare av japansk whisky så köpte jag boken och bad samtidigt om att få den signerad. Henrik bjöd in oss till sin whiskyklubb på Rådmansgatan, och kanske kommer vi dyka upp där en dag.

En del priser delades ut och bland annat delades priset ut till den krog som främjar whiskyintresset. Årets vinnare blev Stockholmskrogen Akkurat på Hornsgatan.
Provning nummer två var en ren vertikal provning av GlenDronach och deras sortiment.

Den andra provningen innehöll:
GlenDronach 12 årig
GlenDronach 15 årig
GlenDronach Allardice 18 årig
GlenDronach 1990 cask re-charred American Oak
GlenDronach 37 årig 1972 Cask

Det var väl ingen av dessa som föll väl ut i min smak men den 18 åriga var okej.
Som avslutning hölls ett lotteri där vi vann, som det hette ett par långkalsonger i form av en Stewarts Malt Whisky.

Sen gick vi och mötte upp våra polare som väntade i mässhallen. Det blev en rolig kväll som slutade en bit in på småtimmarna.

Här ett smakprov från Öl o Whisky mässan 2009

Hemliga resan

Som tradition har vi inom YCC East en tradition att arrangera ”Hemliga resan” som avslutning på mc säsongen. I år föll lotten på mig och Leena att anordna denna resa. 26 stycken var anmälda och vi samlades i Årsta. Där lät vi alla ta en varsin namnlapp och på en karta markera vart de trodde vi skulle åka. Sen begav vi oss iväg norrut. De som gissat att vi skulle söder ut kände redan nu att de förlorat.

Via Uppsala körde vi på Tidernas Väg och stannade för lunchrast vid Gysinge. På denna mygg beplågade plats syntes idag inte en ända mygga.

Ett par kilometer norr om Ockelbo svängde vi av till Vildmarksgalleriet. Här fanns det massor att titta på för den som var intresserad av jakt, och även för oss andra. Vi köpte med oss björnkorv som såldes fryst, så den skulle klara sig till vårt slutmål.

Nu närmade vi oss målet som var Bollnät. Jag svängde av på en mindre väg med en svans av 18 motorcyklar efter mig. Efter ytterligare några kilometer kom vi fram till Bollnäs MCK. Jag och Leena känner några av deras medlemmar sedan tidigare. Vi stuvade in sakerna så gott det gick på övervåningen. Anneli höll en förstahjälpen kurs för oss som uppskattades och kändes som en bra aktivitet innan kvällen tog sin början. Sen roade Bollnäs MC oss med femkamp där grenarna var kast med yxa, skuta pil med blåsrör, gevärskytte, slangbelleskytte och den klassiska grenen pilkastning.

På kvällen åt vi en helt underbar pasta buffé som Bollnäs MC och dess kockar ska ha en stor eloge för. Vid middagen hade vi även prisutdelning. Den som gissat närmas om vart vi skulle var Gun som trodde vi skulle till Sandviken. Hon vann en lite förstahjälpenkudde som lätt kan tas med på mc:n.

Flygning över jaktmarker

Per och jag gjorde en flygning till Agnesund för att fota hans jaktmarker. Jag hade bokat SE-KZP som är en Cessna och som lämpar sig bättre att fota från än Piper planen. Jag kände mig lite ringrostig med Cessnan eftersom jag bara flugit Piper de senaste månaderna. Det märktes speciellt då vi stannade vid tankstationen och jag bad Per kliva ut först. Piper planen har bara en dörr på högersidan medan Cessna har dörrar på båda sidorna. Börjar jag bli gammal och virrig?

Det låg ett stort svart molntäcke väster om Strängnäs med låga moln och regn som var på väg mot oss. Det blåste från sydväst vilket gjorde att jag kunde ha bra koll på molnen och vi skulle hinna genomföra flygningen innan molnen nådde oss. Vi cirkulerade några varv över halvön vid Agnesund så Per fick ta sina bilder. Per ville även göra en flygning över Strängnäs och Mariefred vilket vi också gjorde. Han hade en bra systemkamera med sig så jag bad honom även fota åt mig. Vi slog en extra varv över Mariefred där jag bad Per fota Museeijärnvägen. (Kent, du kanske får en bild senare)

På final till flygfältet i Strängnäs, men ingen landning där. Fältet är tyvärr stängt sedan många år.

Vid Björnholmen ombads jag vänta eftersom ett trafikplan låg på final. Jag hade en fotointresserad passagerare bredvid mig, så i stället för att ligga i väntläge över Björnholmen frågade jag tornet om jag kunde flyga till Mässan och sen Sjöstan. Fick till svar att det var en lysande idé. Från fågelperspektiv inser man att Stockholmsmässan är stor och de har rejäla ytor att rumstera i.

Stockholmsmässan

Ericsson / HP

Fortsatte mot Globen och rundade över mitt ”neighborhood” innan vi lade oss på lång final. jag fick senare veta att Leena sett oss från marken då vi rundade Sjöstan.

Sjöstan

Götgatan

Det blåste en del sidvind och jag fick snedställa planet rätt mycket för att komma in på rak linje på final bana 30. Det var ganska länge sedan jag gjorde en sidvindslandning, men trots detta blev landningen mjuk och jag kände mig helt klart nöjd med den. Ett bra tecken på när flygningar gått bra är när passageraren säger, ”Det här kan vi göra om fler gånger”. Det här var en av dessa flygningar.

Vallentuna flyg och motorshow 2009

Vallentuna flyg och motorshow hölls den 6:e september på Vallentuna flygfält. I Stockholmstrakten är vi inte speciellt bortskämda med flygshower sedan JAS kraschade på Långholmen, så det gäller att hålla sig framme när tillfälle bjuds. Jag hade redan planerat att åka dit och i slutet av veckan såg jag att även YCC planerat en mc körning till Vallentuna. Då bestämde jag mig för att haka på deras körning. Vi blev åtta motorcyklar som slingrade oss fram på småvägarna till Vallentuna. De andra var inte lika flygintresserade som jag så vi gick åt lite olika håll när vi kom in till flygfältet. Förutom flygplan fanns det även en hel del gamla bilar utställda.

Strax innan Skybirds anlände för flyguppvisning i formation med sina fem PA-28:or, flög ett gäng kanadagäss förbi över fältet i majestätisk formation. Man kunde nästan tro att de ingick i programmet. Trots utlovat regn under eftermiddagen klarade vi oss helt från regn.

En Boing 747 från Malaysia Air flög in på väldigt låg höjd bredvid fältet. Enligt speakern hade de något problem och hade nu fått företräde fram till Arlanda. Jag har inte hört vad som var fel med planet men det gick antagligen bra.

Här följer en bildkavalkad från flygdagen.

Som avslutning (i alla fall för mig) kom Biltemas Spitfire.  Bertil Gerhardt som flög gjorde några överflygningar och det mullrade härligt om motorn.

När jag åkte hemåt såg jag en bil som stod ute i en sjö. Det var en hastigt uppkommen liten sjö för den fanns inte där när jag tidigare i veckan svängde in till Wäsby Golfklubb där bilen nu stod. Något måste ha sprungit läck och det med en väldig fart. De som antagligen ägde bilen stod vid vägkanten och såg väldigt bekymrade ut. En bärgare fanns på plats men bärgningskillen såg inte speciellt intresserad ut av att simma ut och rädda bilen.

”Bo” på Jumbo Hostel

Julen 2008 fick jag av Leena en julklapp i form av ett presentkort som gällde för boende på Jumbo Hostel. Det var först meningen att vi skulle bo på Jumbo Hostel i januari, men av olika anledningar blev det inte av utan har skjutits upp flera gånger. Men nu fick vi en helg över som passade in för detta.

Vi hade packat våra motorcyklar och körde upp till Arlanda där vi parkerade utanför Jumbo Hostel. Jumbo Hostel är ett vandrarhem inrett i en Boing 747 som står parkerad vid infarten till Arlanda. Detta boende är unikt och det enda i världen i sitt slag. En trapp har monterats vid planets främre del där man tar sig upp till entrén. Vid trappens slut ombeds man ta av sig skorna innan man kliver in i planet. Innanför dörren finns receptionen och bredvid den trappen som leder upp till förstaklass. Till vänster är allrummet med bord och tv m.m. Till höger ligger korridoren där rummen finns. På den övre våningen inne i cockpiten finns även ett rum med två bäddar som kallas för sviten.

Vi checkade in och fick våra rumsnycklar plus två spelkort. Pokerintresserade som vi är tittade vi lite extra på korten och receptionisten sa att det är frukostbiljetterna. På andra sidan korten stod det Breakfast.

I vårt rum var det högt i tak. (säkert i alla andra rum också) På golvet stod en stor dubbelsäng och ovanför den en mindre säng. På väggen hade original kabinskåpet behållits och där förvarades extra filtar och kuddar. Genom rumsfönstret hade vi utsikt över vägen som leder till terminalbyggnaderna och en bit bortom vägen låg Posten och DHL där fraktplanen lastas och lossas.

När vi lastat in våra saker gick vi runt och tittade. I den bakre delen av planet finns toaletter och duschar. De är inredda på samma sett som på kryssningsbåtar med plastväggar. Allra längst bak finns ett långt tvättställ. Där står även två originalstolar som användes av flygvärdinnorna då planet flög i trafik. Jag gillar att fotografera och sprang runt med kameran och fotade planer i alla möjliga vinklar, både på in och utsidan.

Eftersom vi kände till att det bara finns ett litet cafe på Jumbo Hostel, hade vi tagit med oss vår egen pastasallad. Vi satte oss i allrummet och åt och till salladen hade vi Rigas, en Lettisk variant av champagne. En gästbok låg framme på bänken och jag bläddrade igenom den. Det var ganska många från Tyskland, Frankrike och USA som bott här. Vi frågade receptionisten vilka som normalt tar in och fick till svar att det var alla möjliga. Främst flygintresserade men även många som var på genomresa och tyckte det här med att bo i flygplan var lite annorlunda. Det kan vi skriva under på. Jag frågade om vi fick komma in i cockpiten för att fotografera. Men tyvärr var den bokad och en gäst på väg för att bo där, men vi kunde ju prova att fråga nästa morgon.

Frukosten fick vi hämta vid receptionen och den serverades precis som på flygplanen, på små brickor. I den här miljön kändes det helt rätt och vi hade känt oss besvikna om vi fått en vanlig buffé frukost. Efter frukosten tömde vi vårt rum för att sen checka ut. Mr G som nu stod i receptionen var en pratglad flygentusiast och propsade på att vi skulle gå upp och titta i cockpit och förta klass. Vi sa naturligtvis inte emot. Där uppe fanns en egen lounge med förstaklass stolar och en egen utgång där det stod bord och stolar på utsidan. Inne i cockpiten fanns två sängar och en tv monterad i taket. Mr G berättade senare för oss att alla flyginstrument som funnits i cockpit då flygplanet ställdes på plats, hade stulits under den tiden bygget och renoveringen pågick med planet. Det såg lite trist ut med den kala instrumentpanelen.

När vi kom ner igen pratade vi en lång stund med Mr G. Han berättade att i Kina hade Jumbo Hostel kommit med i en bok över de 100 mest spektakulära hotellen, så bokningar från Kina strömmade nu in. De hade fått den boken från en kines men tyvärr hade någon stulit den. Mr G berättade också att många gäster skäl suvenirer och väldigt många fjärrkontroller till tv apparaterna hade försvunnit.
En sak som vi tycker var mindre bra med Jumbo Hostel är att det inte finns några synliga parkeringsskyltar. Det finns en parkering så vi tog inte miste på var vi skulle parkera, men tydligen måste man säga till att man har fordon parkerat. Luftfartsverket kan annars dela ut parkeringsböter på 750 kr. Nu drabbades inte vi men här skulle skyltningen kunna förbättras.

Om två veckor kommer modulerna till motorerna. De ska placeras i de fyra motorrummen och bli nya rum där gästerna kommer att kunna bo. Nästa projekt är att bygga ett rum innanför noshjulets lucka. Till nästa sommar ska cafet vara klart och då kommer man kunna sitta ute på en av vingarna med en kopp kaffe.

Storvik Lämstanäs

Jag och Micke gjorde en flygning upp till Västra Gästrike Flygklubb i Storvik utanför Sandviken. Där mötte Mickes släktingar oss och jag tog med Mickes bror och barn på en rundtur över deras hembyggd. Lillkillen verkade tycka att flygningen var spännande och såg riktigt nöjd ut.
Innan vi vände hem till Bromma gjorde även jag och Micke en flygning över byarna runt flygplatsen och som avslutning flög vi över Sandviken. Sen aktiverade jag min färdplan och flög raka vägen tillbaka till Bromma.

Mariefreds museijärnväg

En kväll i förra veckan satt vi hemma hos Kent och Gun. Vi fick då frågan av Kent om vi skulle vilja åka med i loket på museijärnvägen i Mariefred. Kent och Gun som jobbar ideellt med museijärnvägen gör både det en och andra där, och ibland kör de även loken. På museijärnvägen har vi varit flera gånger, speciellt när barnen var små, men att få vara med fram i ångloket kändes som en trevlig inbjudan så vi tackade ja.

En matsäck och naturligtvis kameran med flera objektiv packades ner, sen begav vi oss ut till Mariefred. Det var varmt denna dag men inga kortbyxor var tillåtna inne i loken eftersom man kan bränna sig. Det var bara att dra på sig jeansen och sen hämta ut det påskrivna loktillståndet som berättigade oss att åka med i loket.

Jag blev placerad i mitten med Kent som körde på min vänstra sida och Gun på min högra sida som eldade i pannan. Synfältet framåt var inte så bra när man stod i mitten eftersom det bara fanns två små fönster på sidorna. Det var mer att göra för att köra tåget än vad jag fört trodde. Det var inte bara att gasa och bromsa utan det rycktes i olika reglage mest hela tiden och Gun lassade in kol i pannan för att hålla trycket uppe. När tåget vände i Läggesta böt Leena och jag plats så hon fick stå med i loket och jag gick bak och tog plats i en av vagnarna.

Tillbaka i Mariefred klev vi av medans Kent och Gun åkte ett par turer till och vi passade då på att äta vår matsäck.  Sen fick vi en privat guidad tur av Kent genom lokstall verkstäder och vagnhallar. Vi fick bland annat gå in i kungavagnen där Leena satte sig på en av de stolar som kungen och drottningen suttit på. I snickeriverkstaden stod det en vävstol som föreningen använde. Till vad undrade vi förstås. De vävde ”tussar” som oljades in och smörjde något hjul där det inte satt kullager. (om jag nu förstod det rätt). Här kommer en del av de bilder jag fotade under dagen.

Klicka på bilderna så blir de större.

U2 Göteborg 2009

Leena och jag hade inte lyckats få några bra biljetter till U2 konserten i Göteborg. Vi skulle sitta på platser snett bakom scenen och det kändes till en början lite si så där. Eric peppade mig och sa att det blir säkert en annorlunda upplevelse att kunna se konserten med hela publikhavet framför sig och han tyckte inte jag skulle sälja biljetterna.

Vi lyckades inte få något boende inne i Göteborg eftersom allt var uppbokat, och då hade vi ändå försökt boka flera månader i förväg. I Mölnlycke hittade vi ledigt rum på vandrarhemmet och vi trodde det skulle bli struligt att ta oss mellan vandrarhemmet och Göteborg. Men det visade sig bara ta 5 minuter att gå till busshållplatsen där bussen gick en gång i halvtimmen och tog 20 minuter till centrala Göteborg. Det tyckte vi var helt okej.

Vi tog plats inne på Ullevi och såg hur en person flög i cirklar över oss. Han fick gratis se en del av konserten (kan det ha varit samma person som flög över AC/DC konserten?) men han försvann när mörkret lagt sig. Kanske hade han inte mörkercertifikat.

Som sagt var våra platser snett bakom scenen inte de bästa, men det gjorde oss inget för vi såg bra därifrån och häpnades av den magnifika showen. Scenen liknade inget jag tidigare sett. Med sin spindel liknande kropp reste sig scenen 50-60 meter upp i luften och den var över 100 meter bred/lång. Ljudet var bra, varken för högt eller lågt. Kan det bero på högtalarnas något annorlunda placering högt över scenen som gjorde att ljudet blev så pass bra? Eller så har U2 en väldigt bra ljudsättare, för jag minns att deras ljud också var bra då vi såg deras konsert i Globen för några år sedan.

Idag är jag verkligen nöjd att Eric fick mig att behålla biljetterna och att vi åkte ner till Göteborg och såg konserten. Jag har varit på många konserter i mina dar, men det här slår nog allt jag tidigare sett. Det var ta mig sjutton en helt fantastisk konsert!

De första låtarna som spelades kändes som utfyllnads material. Men med fjärde låten ”Beautiful day” var det som att konserten tog en vändning och publiken rycktes med. Sen var det full fart konserten igenom. Den runda bildskärmen över scenen var effektfull och scenen sprakade i ljus och rök. Skärmen drogs vid ett tillfälle ut och ner mot scenen och bildade en cylinder över scengolvet. Det var verkligen effektfullt.

Jag tycker inte Bono och resten av gänget jobbade lika hårt som då vi såg U2 senast. Då sprang de runt mer på scenen. Men denna kväll behövde de inte jobba så hårt för att få igång den entusiastiska publiken som flera gånger stämde upp i sång, och nere på parkett gungade folkmassan i takt till musiken. Till låten ”One” uppmanade Bono publiken att tända sina mobiler och hela Ullevi lös upp som en stjärnhimmel.

Den här konserten kommer jag sent glömma. Jag ställer mig frågan, hur ska U2 eller något annat band kunna slå detta magnifika spektakel? Det får framtiden utvisa.

Konsert på lördag

I helgen åker vi ner till Göteborg där vi på lördag kommer att se U2 på Ullevi. Jag ser verkligen fram mot denna konsert som fått bra kritik och som har en spektakulär scenbyggnad. Tyvärr har vi inte så bra platser, men det blir säkert kul ändå.

Bilder från spotterpaviljongen

Inspirerad av Bengts inlägg om spotterpaviljongen ute på Arlanda, bestämde jag mig för att åka dit och ta en titt. Packade ner kameran i sidoväskan på motorcykeln och Leena hällde kaffe i termosen och gjorde några mackor, sen satt vi upp och körde ut till Arlanda. Utsikten över bana 19L var bra men tyvärr landade inga plan där vilket jag hade hoppats på. Det var många flygrörelser och flera startande som jag fotade och det med lite blandat resultat.

Planerade om till Gävle

SE-KMO hade vi bokat hela dagen och planerat att flyga ner till Visingsö. Men vädret visade att det skulle bli regn och risk för åska i de trakterna, så vi fick planera om dagens rutt. Det såg ut att bli fint väder i Stockholm och längsmed kusten norrut. Leena ringde sin pappa och kontrollerade om han skulle vara hemma och i så fall kunde ta emot oss. Det var okej och planeringen gjordes om, så vi nu istället kunde flyga till Gävle. Jag ringde och kontrollerade med flygplatsansvarig i Gävle så inga andra aktiviteter pågick på banan. Det som kunde förekomma var aktiviteter med modellflygplan med jetmotor på norra delen av banan. Det lät lite spännande och jag hoppades på att få se när de körde med dessa.

Ute på flygklubben såg jag att SE-ETO råkat ut för en skada på vänster vinge. Vid senare kontroll såg jag att det står om det på flygklubbens sida. Ännu ett av klubbens plan som kommer vara obrukbart en längre tid.

Flygningen till Gävle skulle enligt mina beräkningar ta 52 minuter men tog 55 minuter. Hmm, felräknat på 3 minuter. När vi landat taxade jag in och parkerade mitt emot flygledartornet. Ett par herrar stod och tankade sitt plan och var på väg ut på en brandflygning. Jag ville veta vilken grind som skulle användas för jag hade fått information om att man kunde komma in och ut via en av grindarna med kod. Jo det stämde men den var helt låst på söndagar. Typisk, och jag som bara såg höga staket med taggtråd runt flygplatsen. Frågan var då om vi kunde stämma träff med någon från Gävlebygdens Flygklubb som kunde öppna till oss då vi kom tillbaka. Gubbarna vid macken måste tyckt att min fråga var lite lustig och jag förstod senare varför. Några hundra meter från flygtornet ligger Gävlebygdens Flygklubb och där var det helt öppet, ingen grind och med ett staket som bara var en höft hög. Alltså inga problem att komma in till planet. Några flygaktiviteter med modellflygplan såg vi inte till.

Svärfar satt vid klubbhuset och väntade på oss. Vi satte oss i hans bil och åkte in till Sandviken där vi åt lunch på en Malaysisk restaurang. Senare hemma hos svärfar fick vi glass och jordgubbar. Där lånade jag datorn och kunde med den lämna in färdplanen.

När vi kom ut till flygplatsen hade vi 40 minuter kvar innan färdplanen skulle börja gälla. Jag frågade då svärfar om han ville flyga med på en kort vända över Järbo. Jag trodde han skulle tveka men han svarade ja på en gång. Så upp i luften bar det och vidare till Järbo där vi cirkulerade över det hus som han tidigare ägt. Vi åkte även över Åshammar där Leenas syster bor. De var inte hemma men de kommer få en flygbild av oss på sitt hus. Vi flög sen tillbaka i Gävle där vi lämnade av svärfar och kunde starta enligt färdplan på utsatt tid. Efter start bana 36, såg vi Mackmyra destilleriet snett framför oss på höger sida. Hemresan till Bromma gick i medvind och tog bara 45 minuter.

Gävle par fick flyga över Sörmland

Erik och Anneli från Gävle har under några dagar varit på semester i Stockholm och då bott hemma hos oss. För att aktivera dem togs de med på en flygtur över Sörmland. Erik blev inte alls ledsen när han med min hjälp fick ratta planet ut över Mälaren. Han såg djupt koncentrerad ut när han försökte hålla planet på rätt höjd och kurs, men samtidigt såg han väldigt nöjd ut. Efter en stunds träning lyckades han hålla planet stabilare. Efter avslutad flygning fick paret ställa upp för en minnes bild.

Teknikkörning på Rörken

På Norges nationaldag den 17:e maj var jag och Leena med YCC upp till Rörken i Uppsala och tränade teknikkörning med SMC. Jag har satt ihop en film på 10 minuter från det tillfället. Tyvärr plockar numera Youtube bort musiken man lägger in i filmen så jag fick välja en från deras lista. Men det får duga ändå.

Söderhamn och Siljansnäs

Jag, Nichlas och Pierre hade planerat att göra en gemensam flygning norrut. Våra senaste flygningar har gått söderut så nu försökte vi hitta flygplatser på lagom avstånd från Stockholm. Vi var nästan rörande överens om vilka flygplatser vi skulle flyga till. Det blev Söderhamn och Siljansnäs som skulle bli dagens mål.

SE-IZZ som vi bokat hade i fredags flugits till Öland och skulle vara tillbaka strax efter klockan 12. Vi fick vänta till 12.30 och planerade in starttiden till 13.30 så vi inte skulle behöva stressa med tankning m.m.

Jag flög första sträckan till Söderhamn som blev lugnare desto längre från Stockholm vi kom. Inte speciellt mycket radiotrafik norr om Uppsala. När vi närmade oss Tierp fick jag uppmaning om att hålla uppsikt efter fallskärmshoppare som höll till i Gryttjom. Jag fick kontakt med planet som släppte fallskärmshopparna och det på ett betryggande avstånd från oss.

I Söderhamn landade vi och ställde upp på parkeringen. Vi hade en timme på oss till nästa färdplan skulle aktiveras. På Söderhamns flygplats finns ett flygvapens museum som visade sig vara öppet för en speciell gäst. Museet var egentligen stängt, men vi fick komma in eftersom de hade öppnat för den här andra personen. Jag trodde inte att museet skulle vara så stort men blev överraskad över hur mycket som fanns att titta på.

Från Söderhamn tog Pierre över spakarna och jag fick krypa in i baksätet. Enligt Pierres rutt skulle vi flyga rakt över Bollnäs. Tony och Kakan bor där så jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms att vi strax skulle flyga över Bollnäs. Nu tänker kanske någon som läser detta att i flygplan får man väl inte använda mobiler. I de plan vi flyger finns det inga instrument som skulle kunna slås ut av en mobil så det är ingen fara. På grund av bullret och att mobilen ofta kopplar om mellan mobilmasterna när man flyger gör att det är svårt att ringa och prata med den, men sms fungerar oftast. En stund senare får jag ett sms där det står ”Vinka”. Kanske såg Tony och Kakan oss från marken.

I Siljansnäs möttes vi av Benke som är en kollega till mig på jobbet. Han kom med sin bil som vi satte oss i och blev guidade runt i bygden. Det var kul att få se planen som stod parkerade utanför villorna vid flygplatsen. Inte illa med eget garage för planet vid sommarstugan. Vi åkte upp till Benkes sommarstuga där hans fru fixade mat till oss. Efter kaffet åkte vi upp på ett berg med utsiktstorn som tyvärr precis hade stängts för dagen.

Under sista etappen från Siljansnäs till Bromma tog Nichlas kommandot. Vi flög nära Avesta och jag kunde på håll se den stora Dalahästen där nere. Det var en del trafikflyg på väg in till Bromma så vi fick ligga och snurra i högervarvet runt Kanan i några minuter innan vi fick klart med inflygningen. Det här var första gången jag flög med Nichlas efter det att han tog sitt flygcert och jag tycker han skötte sig riktigt bra.

Vi kände oss alla nöjda med dagens utflykt och kommer försöka göra en ny liknande flygning inom ett par månader. Frågan är vart vi då ska flyga.

Jubileumsflygning

Jag har fram till nu inte flugit SE-IZZ som Stockholms flygklubb köpte förra året från Sundsvalls flygsällskap. Nu i veckan var jag och Pierre ut på en tur med IZZ och vi gjorde en varsin flygning. Pierre började med att flyga en vända i söderort innan han mellanlandade på Skå där vi böt plats och jag tog över spakarna. Innan vi startade från Skå ringde jag upp Kia & Christer som under somrarna bor i Strängnäs och berättade att vi skulle flyga åt deras håll. De skulle komma ut på tomten och vinka.

IZZ kändes helt okej att flyga. På instrumentpanelen hade texten nötts bort på merparten av knapparna. Men instrument och knappar är placerade på samma sätt i klubbens andra PA-28:or så det var inga problem att hitta rätt.

Vid Strängnäs stod Kia & Christer viftande med två röda handukar. Vi snurrade ett par varv över dem innan vi fortsatte söder ut till Gnesta. Vid Svartsjö tittade jag på klockan och konstaterade att jag nu passerade 100 flygtimmar.

På söndag blir det flyga av igen och då en något längre sträcka.

Ryktet om min död är överdriven…

Under en månads tid har jag och Leena befunnit oss på MC semester i Storbritannien. Under våra resor skriver vi i resdagboken.se och därför uppdateras det inte så mycket här under den tiden. Vi har varit runt i Skottland och besökt en massa whisky destillerier och om dessa kommer jag säkerligen skriva om framöver. På hemvägen besökte vi en internationell MC träff i Southampton.

I söndags var vi på Ullevi i Göteborg där vi för tredje gången under ett halvår såg AC/DC. En mycket bra konsert som utökats med ytterligare en låt sen senast i Globen. Annars var upplägget exakt detsamma som tidigare och då också samma låtar. Skillnaden denna gång då de spelade på en utomhusarena, var att de som avslutning smällde av ett stort fyrverkeri på Ullevis kortsidas tak.

Hedestad och Big Radius

För en vecka sedan besökte jag och Leena Hedestad, eller Gnesta som det egentligen heter och är platsen där filmen ”Män som hatar kvinnor” utspelar sig. Som jag tidigare nämnt gillar jag att besöka filmatiserade platser, men den här gången var det inte Hedestad som var målet för oss utan Gnesta. Den traditionella tipsrundan som vi gör med vår Mc klubb (YCC) var i år utstakad på de sörmländska vägarna och avslutades i Gnesta. I filmen ”Män som hatar kvinnor” syns stadshotellet i Hedestad men det är i verkligheten Sandberg Företagskonsulter i Gnesta som håller till där. Tipsrundan var för övrigt helt okej förutom lite regn och oplanerad grusvägskörning.

Strax innan Mc mässan som var i januari, kontaktade jag Motospeed i Västerås för att kontrollera om de tänkte ta hem Vance & Hines rören Big Radius till Yamaha Raider. Nej det tänkte de inte, fick jag till svar, eftersom den modellen inte finns i Sverige. Jag förklarade då att den nu gör det eftersom jag importerat en Yamaha Raider och då blev intresset ett annat.
Efter en del diskussion och mailväxling kom vi överens om att de skulle montera rören, Power Commander och bänkköra Raidern. De ville behålla Raidern i en vecka för att göra tester och på så sätt vara förberedda om det skulle komma in fler motorcyklar av samma modell. Det skulle göra deras framtida jobb lättare och snabbare. I utbyte mot att de behöll motorcykeln i en vecka i stället för normalt en dag var att jag endast skulle behöva betala för materialkostnaden och inte jobbet. Jag tyckte det lät som en bra deal och körde därför i måndags upp Raidern och lämnade in den. Eftersom mecken som tog hand om min hoj skulle vara ledig på fredagen så skulle jag få hämta Raidern redan på torsdagen.

Leena hade åkt med mig med sin Honda VTX 1300. När vi åkte hem fick jag sitta på bönpallen och det måste sett riktigt roligt ut. En två meter lång varelse på bönpallen som var två huvuden högre än den som körde. Leena tyckte väl lite synd om mig så vi böt plats och jag fick köra större delen av vägen hem. Men konstigt nog så satt jag faktiskt ganska bekvämt där bak, men då under några enstaka mil.

På torsdagen hämtade jag hem Raidern. Efter bänkkörning, montering av Big Radius rören och Power Commander hade jag nu fått 7hk till och framförallt ett bättre vrid, allt beskrivet av en till synes helt lyrisk mekaniker. Jag fick se grafer från bänkkörningen på datorn som mekanikern beskrev detaljerat för mig. Jag var först lite skeptisk och visste inte om jag skulle märka någon större skillnad. Men jag blev faktiskt smått förvånad och glatt överraskad när jag kände hur pass mycket bättre vridmomentet blivit. Raidern kändes också mjukare och behagligare att köra.

Från och med i fredags finns det två inregistrerade Yamaha Raider i Sverige. Mats fick sin godkänd och väntar nu bara på nummerplåten. Hur det gått för den tredje Raidern vet jag inget om, men det ska säkert gå bra att registrera in den också.