AC/DC i Globen

Äntligen fredag! Åkte hem för att ta emot Johan som kom ner från Gävle. En stund senare kom Klasse med en låda öl under armen och uppladdningen inför kvällens konsert med AC/DC hade börjat. Jag fixade mat från kinakrogen tills Leena kom hem och sen stack vi upp till Globen.

Foto: Stefan Söderström

Patrik som sitter bredvid mig på jobbet var också på konserten. Vi hade ingen koll på var vi skulle sitta i förhållande till varandra, så jag ringde honom strax innan konserten började för att fråga. Det visade sig att han satt på samma läktare och på samma rad som oss, bara ca 10 platser ifrån. Vad var oddsen på att vi skulle hamna så nära varandra, typ 1 på 14.000.

Vi satt högt upp på övre etagets långsida så platserna var sämre än de vi hade på AC/DC konserten i Los Angeles. Ett par högtalare skymde bakgrunden av scenen vilket gjorde att vi inte kunde se alla effekter, men de hade vi redan sett i Los Angeles och visste därför vad som hände där nere. Vad som däremot var lite trist var att vi också missade själva effekten med det inrusande loket som kom in på scenen. Den effekten syns bara tydligt om man sitter framför scenen, från sidan syntes det knappt alls.

Under konserten fick vi i Globen en lite bonus. AC/DC spelade en låt mer än vad de gjort under de tidigare konserterna då de spelat 18 låtar. Vi fick utöver de 18 låtarna också höra ”Shot Down in Flames” vilket får ses som ett stort plus. Det spelades 5 låtar från den nya skivan vilket jag ser som lite för mycket eftersom många av de nya låtarna inte kommer bli några klassiker. Här skulle istället AC/DC kunna valt ett par andra låtar från sitt gedigna arkiv som är fullt av gamla klassiker.

Med AC/DC konserter är det som så, man vet alltid vad man får och blir aldrig besviken. Inga konstiga omgjorda arrangemang med låtar som kan göra originallåten oigenkännlig eller en massa tråkiga ballader. Nej här är det fullt ös med välbekanta låtar och med ett koncept som hållit i 30 år. Man vet i stort sett vilka låtar som kommer att spelas. Den upplåsta kvinnan dyker upp till ”Whole Lotta Rosie”, klockan kommer ner på scenen i ”Hells Bells” och som avslutning spelas alltid ”For Those About to Rock” med kanoner som smäller av saluter. Konserterna har i stort sett varit likadana under alla de år jag sett AC/DC sedan min finniga tonårstid. Att sälja slut på 90.000 biljetter i Sverige på bara några minuter tycktes ju inte vara några större problem, så varför byta ett vinnande koncept när alla blir nöjda och helt lyriska.

Något som var glädjande var att ljudet var betydligt bättre i Globen än mot Los Angeles konserten i december då ljudet var för högt och väldigt skråligt. Eric som satt på kortsidan mittemot scenen tyckte ljudet var för högt men vi som satt högt upp på den övre etagen fick antagligen ljudet neddämpat av den tredje etagen som hängde ut som en balkong över våra platser. Vi hade alltså sämre sikt men bättre ljud denna gång. Förhoppningsvis blir både sikt och ljud bra för oss på Ullevi i sommar då vi kommer att få se denna höjdar konsert för tredje gången. Jag längtar redan till Göteborg den 21:a juni.

Annonser
Explore posts in the same categories: Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: